Nyheten om Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielssons avgång väcker förstås frågor. Det faktum att han under fredagen, istället för att träda fram, valde att gå under jorden förstärker dessa.
Danielsson följer visserligen sin övertygelse när han blir generalsekreterare för Röda Korset. Det hedrar honom. När flyktingmottagandet var som mest ansträngt förra hösten med 10 000 anländande i veckan visade Danielsson en närmast fanatisk övertygelse om att Sverige minsann skulle klara av det. Han har inte sällan mer framstått som en politiker med en klart liberal flyktingagenda än som en myndighetschef. Steget över till Röda Korset är på så sätt inte så förvånande, men är rimligtvis kopplat till regeringens hårdare asylpolitik.
Danielsson framstår alltså som rätt man att leda Röda korset, men inte den person som behövs för att leda Migrationsverket (MIV) i den fas myndigheten nu befinner sig i. Förra årets flyktingkaos framkallade en u-sväng i asylpolitiken. Det tidigare felaktiga mantrat att Sverige inte kunde råda över hur många som sökte sig hit kastades överbord. För en generaldirektör med patos för öppna gränser är det inte så konstigt att välja att stiga åt sidan när den nya tuffare politiken ska omsättas i praktiken.
I det korta pressmeddelande som Danielsson lämnade i fredags talas det om en ”positiv utveckling i verksamheten” och att MIV är ”väl rustat att möta de utmaningar som väntar”. Det skulle gå att rycka på axlarna inför dessa tämligen intetsägande rader om inte problemen i själva verket var så omfattande.
Migrationsverkets uppgift förskjuts nu, grovt räknat, från mottagning till etablering samtidigt som skuldberget växer gentemot kommunerna. Bara för Skånes 33 kommuner handlar det enligt Sveriges Kommuner och Landsting om 1,5 till 2 miljarder kronor. MIV ligger efter med flera år och för hela landet rör det sig om flera miljarder kronor i försenade utbetalningar.
En internrapport visade nyligen att antalet asylbeslut per vecka minskar i ett läge när tjänstemännen behöver vara mer effektiva än någonsin. Ett annat problem är hur myndigheten ska hantera de mycket omdebatterade åldersbestämningarna på unga vuxna. Det finns en gräns för hur mycket ansvar som kan lämpas över på kommunerna, särskilt glesbygdskommunerna.
Mot bakgrund av allt detta går det att ifrågasätta hur väl rustat Migrationsverket egentligen är för de kommande åren. Detta är dock inte längre Anders Danielssons huvudvärk.