Molotovcocktail blev ett begrepp under finska vinterkriget, när Sovjetunionen anföll Finland under andra världskriget. När ryska plan bombade finska städer och andra mål hävdade Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov att det var hjälpsändningar. Lakoniskt finskt skämtlynne gjorde att de ryska bomberna kallades för ”Molotovs brödkorgar”. Och när de finska soldaterna, i striderna mot de sovjetiska trupperna, skapade ett billigt men effektivt vapen av en glasflaska med en tygveke och ett lättantändligt innehåll, så fick vapnet heta ”Molotovcocktail”.
Att kasta två Molotovcocktails – glasflaskor med bensin och brinnande tygveke – mot en restaurang i Visby är enligt Gotlands tingsrätt inte att betrakta som mordbrand. Inte en grov sådan. Inte ens en av normalgraden. Ja, det är inte ens att betrakta som FÖRSÖK till grov mordbrand, även om rätten fäller gärningsmannen för att tidigare ha hotat att bränna ner restaurangen i frågan. Fönstren som bensinbomberna kastades mot höll. Elden som fick fatt i uteserveringen kunde släckas av tillrusande. Och konsulterade brandexperter kunde inte riktigt ena sig om hur farlig branden var och hur stor risken var för att den skulle ha spridit sig om ingen ingripit.
Vad jag kan utläsa av domen har tingsrätten inte funnit anledning att ens överväga utvisning av gärningsmannen, som saknar svenskt medborgarskap och som frihetsberövats flera gånger tidigare, även för våldsbrott. Trots hot mot flera olika personer – inklusive hot mot tjänsteman – och trots att rätten finner att gärningsmannen verkligen kastat bensinbomberna, så är väl en fängelsedom på tre månader inte nog för att utvisning överhuvudtaget ska komma upp. Ja, de tre månaderna är inte ens nog för att ”täcka upp” för de fem månader som den dömde gärningsmannen suttit häktad, vilket ger honom möjlighet att söka skadestånd från Justitiekanslern (JK).
I en rättsstat är man oskyldig till dess att motsatsen har bevisats och bevisningen ska fastställa skulden bortom allt rimligt tvivel. Jag är lekman och mina intryck kommer oftare från massmedier än från lästa domar, men min bild är att svenska domstolar allt oftare praktiserar en princip att skulden måste bevisas bortom allt ORIMLIGT tvivel. Jag har också intrycket av att domstolarna ofta vänder ut och in på sig för att kunna fälla för lindrigast möjliga brottsrubricering. Och generellt tenderar påföljderna att hamna i den lägre delen av straffskalan. Därefter blir den som ändå måste sitta av ett fängelsestraff i regel villkorligt frigiven efter två tredjedelar av tiden. Och låt oss inte glömma åldersrabatten för dömda brottslingar under 21 eller mängdrabatten för dem som begår många brott.
Det är en myt att hårdare straff inte leder till färre brott. Återfallsförbrytare begår en stor del av de allvarligare brotten och om de sitter inne har de inga vikarier på utsidan som ser till att begå de brott som internen skulle ha begått om den haft möjlighet. Utvecklingen av den grova brottsligheten är nu sådan att Sverige måste använda alla till buds stående medel, inklusive hårdare straff så att återfallsförbrytare sitter inne, för att vända utvecklingen.
Det är väl i teorin en vacker tanke att de som häktas för brott som de sedan inte fälls för, eller sitter för länge i häktet, kan få skadestånd. Men hur fungerar det i praktiken? Tidningen Metro gick en gång igenom JK:s beslut om ersättning för frihetsinskränkning. Det är drygt ett decennium sedan, men under en granskad månad fick då 88 personer skadestånd på sammanlagt 1 855 431 kronor. JK betalade ut pengarna trots att många av dem hade skulder till brottsoffer, Brottsofferfonden och Kronofogden.
Av de 88 som fick skadestånd under den aktuella månaden hade 46 skulder hos Kronofogden, 37 till Brottsofferfonden och elva till brottsoffer för tidigare kriminalitet som skadeståndsmottagaren gjort sig skyldig till.
Skadestånden är en vacker tanke men praktiken finner åtminstone jag frustrerande. Är detta verkligen en god användning av skattebetalarnas pengar? Borde inte detta instrument för rättvisa användas med större återhållsamhet?
Enligt uppgift från JK betalades skadestånd om ungefär 80 miljoner kronor ut i fjol, till följd av de cirka 2 000 ansökningar som inkom.