Som väntat röstade en majoritet i riksdagen på torsdagseftermiddagen emot förslaget om en begränsning av vinster i välfärdsföretag. Röstsiffrorna blev 162 emot och 139 för. Det är tydligt att socialdemokraterna vill ha en konflikt om vinster i välfärden i valrörelsen, annars hade partiet inte hållit fast vid ett förslag som med all säkerhet skulle röstas ned. Att S agerande är en eftergift till Vänsterpartiet står väl också tämligen klart. Det återstår dock inte mycket av den undermåliga produkt som utredaren Ilmar Reepalu presenterade för drygt ett år sedan. Först gjordes undantag för ideella företag och strax före jul beslutade socialminister Annika Strandhäll (S) även att lyfta bort frågan om begränsningar av vinster inom sjukvården.
Det fanns en tid där det från moderat håll närmast antogs att privata utförare presterade bättre än offentliga. Så är förstås inte fallet. I min hemkommun Nynäshamn håller exempelvis de offentligt drivna förskolorna högre kvalitet än de få privata utförarna i en kommun där Socialdemokraterna styrt i över 100 år.
Hos moderaterna och alliansen har debatten dock sedan länge landat i frågan om kvalitet och kontroll, och inte om utförare. I linje med detta följdes regeringens nederlag av en uppmaning från de borgerliga och Sverigedemokraterna om att införa nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdsområdet.
Från socialdemokratiskt håll framställs dock de privata utförarna fortsatt som vinstmaximerande egoister. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet försöker skrämma med internationella utbildningskoncerner som slussar vinster till Cayman-öarna. I själva verket hade vinstbegränsningsförslaget satt krokben för små och medelstora företag inom skola, vård och omsorg. Det framgår nämligen sällan i debatten att förslaget innebär ett vinsttak på det så kallade operativa kapitalet på 7 procent, inte på rörelsekapitalet som hade varit mer rimligt. Det gör det i praktiken omöjligt att bygga upp en buffert för exempelvis långvarig personalfrånvaro eller oväntade ekonomiska smällar.
Det är värt att påpeka att hela 40 procent av primärvården sker i privat regi och att det i de allra flesta fall handlar om verksamheter med små marginaler. Att mista dem vore ett oerhört hårt slag mot välfärden. Kvalitet och kontroll måste vara ledord för debatten, inte jakten på övervinster vilket i själva verket verkligen utgör undantaget.