Nästa tisdag inleds Riksdagens arbetsår 2016/17 med Riksmötets högtidliga öppnande. Strax före arbetsuppehållet röstade den lagstiftande församlingen dock igenom propositionen ”Mer film till fler – en sammanhållen filmpolitik”. Det är en av kulturminister Alice Bah Kuhnkes (MP) första propositioner och kritiken var inte nådig.
I sina sju tillkännagivanden - som regeringen bör utreda och åtgärda – ifrågasatte Riksdagen bland annat finansieringsmodellen för svensk film. Vidare ställde man krav på en ny filmutredning och på hur vi ska bevara och tillgängliggöra det gemensamma arvet på den vita duken. Regeringen vill från den 1 januari 2017 höja momsen på biobiljetter från 6 till 25 procent, utan att biografägarna kompenseras på något annat sätt. repertoar
Det finns en bakgrund och en historia här som medför att momshöjningen kan bli den verkliga nådastöten för många mindre biografer, som oftast ligger på landsorten. Under alliansens år vid makten skedde en mindre teknikrevolution när filmerna fördes över från analogt till digitalt. Detta medförde en kostnadsökning som landsortsbiograferna inte kunde bära. Trots att Centerpartiet kämpade för en högre ersättning fick aldrig biografägarna så att de kunde täcka upp kostnaderna.
Teknikutvecklingen på andra plan har förvisso varit till fromma för bioälskarna men inte heller detta har gynnat de mindre biografägarna. På senare år har det växt fram betalkanaler och streaming-tjänster och det är inte längre oöverkomligt att skapa sin egen hemmabio. Konkurrensen har hårdnat.
Mot bakgrund av detta framstår momshöjningen som extra allvarlig. Samtidigt är det ännu ett exempel på hur Miljöpartiet låter storstaden gå före landsbygden. Momssatsen på teaterbiljetter, opera och balett ligger nämligen kvar på 6 procent.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke har som motto att kulturen ska nå ut över hela landet. Svenskarna ska lockas att se såväl påkostade produktioner som smala filmer som har svårt att nå en större publik. Samtidigt för kulturministern en politik som motverkar detta och som dessutom medför ytterligare monopolisering av marknaden.
Bonnierägda SF-bio äger redan drygt två tredjedelar av marknaden och det lär inte bli de stora filmpalatsen som får ta smällen av höjda priser. För att kunna skapa mångfald på bio-marknaden måste det finnas visningsställen i både storstad och småort. Med regeringens filmpolitik lär det tvärtom bli ytterligare lite jobbigare och tråkigare att bo på landsbygden.