Stockholmsmässan avhandlar ”framtidens mat”. Där håller beteendevetaren och professorn Magnus Söderlund seminarier om att äta människokött för klimatets skull. I TV4:as Efter fem (3/9) lägger han ut texten. Han konstaterar att det finns ett antal tabun kring att äta människor, så att det kommer sannolikt inte att bli någon storskalig lösning. Men han vill ändå undersöka vad det här motståndet egentligen består i, för att kanske ändra inställningen i en annan tid när vi är mogna för tanken.
Det hela är en smula absurt, och skulle kunna avfärdas som akademisk verklighetsflykt. Nu ska förvisso akademiker få testa sina teser och undersöka tabun bäst de vill. Men när sådana idéer diskuteras med en allmänhet som präglas av en vilsenhet i klimatfrågan blir det olustigt. I synnerhet när det i sammanhanget syns allt fler tendenser att sätta klimatfrågan över alla andra värden.
Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö har argumenterat för att en global despoti bör ta över för att rädda oss från klimatet. Vänsterdebattören Göran Greider förespråkar mer planekonomi. Centrala personer i klimatfrågan ser fördelar med toppstyrning utan opposition.
På 60-talet förkunnade experter och författare att det inom något decennium skulle dö hundratals miljoner människor av svält på grund av att vi blivit för många. Det blev inte riktigt så. Men uppfattningen att planeten inte klarar alla människor har grott in sig i delar av miljörörelsen.
Häromåret kom en uppmärksammas forskningsstudie kring vilka val människor kan göra för att minska sitt ”klimatavtryck”. Bland det bästa vi kunde göra var att inte skaffa barn. Människor skapar klimatutsläpp. Därmed är fler människor dåligt.
Den här typen av resonemang där människovärdet förringas blir allt vanligare i klimatfrågan. När vi väl tagit klivet bort från människovärdet finns det ingen hejd på alla ohyggligheter man kan hitta på. Att avsluta sitt eget liv verkar inte ha varit ett handlingsalternativ i den där studien, men det hade tveklöst varit bäst för att minska sitt klimatavtryck. Ju förre människor desto bättre.
När en fråga blir överordnad allt annat så tenderar den att bli fundamentalistisk. Och andra värden, som frihet, folkstyre och människovärde kan sättas på undantag.
Även om det finns en lockelse i de här radikala idéerna hos vissa personer finns goda skäl för den breda miljörörelsen att ta avstånd från dem. Det är avsevärt mer effektivt att arbeta med demokratiska metoder och utnyttja människans kreativitet och teknikens möjligheter istället för att endast betrakta människan, demokratin och tekniken som problem.
Dessutom kommer engagemanget hos flertalet medborgare ökar om det inte är så att vi måste ge upp alla andra värden. Gissningsvis är det fler som ansluter sig i kampen för klimatet om de slipper acceptera tanken på att vi måste äta upp varandra, utan eget människovärde, i den framtida klimatdiktaturen.