Regionfullmäktige samlas i dag bland annat för, i ett sent tillkommande ärende, bekräfta Regionstyrelsens beslut att genomföra en försäljning av åtta villatomter, trots att den inte riktigt gick rätt till. På föredragningslistan fanns redan försäljningen av Hogräns skola.
Dessutom är det meningen att fullmäktige ska ge klartecken till Gotlandshem att inleda förberedelserna för att sälja av en betydande del av företagets lägenheter. Det är kontroversiellt, även om beslut om en eventuell försäljning åter blir en fråga för fullmäktige.
Vidare skulle det förvåna mig om de nya priserna för markuthyrning under Almedalsveckan inte debatteras i dag. Många ser den nya taxan som att Regionen undergräver Almedalsveckans ställning och bekräftar den kritik det innebar när statsminister Stefan Löfven valde att rata årets Almedalsvecka för att istället träffa "vanligt" folk på fastlandet.
Föredragningslistan är inte alltför diger, men jag tror ändå att det kan bli ett långt möte med en ovanligt livaktig debatt. Oavsett om det gäller att sälja eller hyra ut så tenderar det att inträffa någon form av strul på vägen för Region Gotland. Nu har man prioriterat intäkter när man borde ha prioriterat långsiktig goodwill (Almedalsveckan) och man har bortprioriterat intäkter i en process som borde ha varit en rättfram och enkel försäljning till högstbjudande (villatomterna). Och man inleder försäljningen av allmännyttans lägenheter trots att de rödgröna är oeniga i frågan. Jag tror att det är ett korrekt beslut, men jag tycker inte att man har argumenterat speciellt väl för saken. Och när de nya värdarna renoverar och höjer hyrorna så kan det komma att straffa sig.
Men Gotlands mest uppmärksammade fastighetsaffär just nu är ändå inte någon av Regionens, utan marinvarvet i Fårösund. I helgen skrev Dagens Industri om att en av budgivarna ska vara den ryske Londonbaserade oligarken Vladimir Antonov. Något oligarken med eftertyck förnekar. Liberalernas partiledare Jan Björklund har krävt att regeringen ska stoppa försäljningen och tillse att försvaret kan återfå sin gamla anläggning.
Efterklokt kan vi konstatera att nedprioriteringen av försvaret gick alltför fort och långt, men än oklokare var väl att försvåra en återuppbyggnad genom att realisera ut försvarsanläggningar som kunde återfå sin strategiska betydelse.