Fastklistrade i feltänk?

Envishet är inte alltid en dygd.

Envishet är inte alltid en dygd.

Foto: Agneta Ogebratt/TT

Ledare Gotlands Allehanda2019-04-04 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Tänker Region Gotland verkligen framhärda i att genomföra upphandlingen av kollektivtrafik enligt de defekta planerna? Även Biogas Gotland, den tänkta leverantören av drivmedlet, har ju sällat sig till kritikerna av den korta upphandlingstiden.

Kort upphandlingstid är läskigt inte bara för bussbolag som tvingas till stora och osäkra investeringar i dyra bussar för en väldigt kort avskrivningstid – om de vill lämna anbud. Vilket Gotlandsbuss inte vill, under nuvarande villkor.

Gasproducenter som snabbt tvingas öka sin kapacitet, men bara är garanterade avsättning för en kort osäker tid, tycker också att villkoren är obehagliga och svåra att hantera. Magnus Ahlsten, grundare och huvudägare Biogas Gotland, gav sin syn på upphandlingen i tisdagens GA:

– En längre avtalsperiod samt någon form av infasningsperiod av biogas anser vi skulle leda till en mer kostnadseffektiv kollektivtrafik.

Metodiskt och genomtänkt istället för kortsiktig hetsighet.

Vad är egentligen skälet till att Region Gotland har så bråttom att man inte vill avbryta en feltänkt upphandling? Varför väljer Regionen att genom upphandlingen föreskriva budgivarna att det är just biogas som ska vara bränsle? Kan de inte få friheten att använda det förnybara bränsle som passar dem bäst? Varför ska politiker utse just biogasproduktion och förbränning som den bästa miljötekniken för framdrivning av bussarna i kollektivtrafiken?

Om dessa frågor inte har några bra svar så måste regionen inse faktum och avbryta upphandlingen. Men om de inte inser att klockan är slagen ens när ett regionalt branschledande företag väljer att bojkotta upphandlingen, ja då vet jag inte vad som ska kunna övertyga.

Jag förstår inte alls vad denna låsning beror på. Och den blir bara mer obegriplig för varje dag, för varje kritisk röst som sällar sig till kören. Den som har klivit på bussen i fel riktning gör klokast i att hoppa av på första bästa hållplats och byta färdriktning. Att sitta kvar ända till ändhållplatsen i hopp om att ändå hamna där man vill, gör bara saken värre och värre. Envishet är inte alltid en dygd. Speciellt inte när man har fel.