För en vecka sedan skrev jag om Katrineholm, där fullmäktige med överväldigande majoritet röstade för ett tiggeriförbud på förslag från Socialdemokraterna och Moderaterna och med stöd av Sverigedemokraterna. När lokala tidningen Katrineholms-Kuriren skulle skildra effekterna av förbudet blev det faktiskt väldigt informativt:
”Under snart fem år har Florina, 24, suttit utanför Systembolaget med en pappersmugg intill sig. Från den 1 augusti är hon inte längre välkommen här. ’Jag vet inte vart jag ska ta vägen då’, säger hon.”
Fem år utanför Systemet? Det är en mening som kan läsas på två sätt, och båda är korrekta. Fem år på trottoaren och fem år i utanförskap.
Många tiggare i Sverige har tillbringat lång tid med att be förbipasserande om pengar i på något sätt inmutade revir. Florina säger också att alla andra platser där hon skulle kunna sitta redan är upptagna. Men de som reser från Balkan för att tigga i Sverige använder sig av EU:s fria rörlighet, enligt vilken de har rätt att vistas tre månader i ett land för att studera, arbeta, söka jobb eller starta företag. Många av tiggarna betraktar sitt tiggande som ett jobb, men det är väl egentligen tveksamt om de alls lever upp till den fria rörlighetens syften. Men efter tre månader i Sverige borde de egentligen definitivt lämna landet, då de inte längre har rätt att vistas här. Men som synes går det alltså bra att tigga i fem år i Sverige – på en och samma plats – utan att något händer.
Jag förespråkar ett nationellt tiggeriförbud och i brist på ett sådant hoppas jag på så många kommunala tiggeriförbud som möjligt. Men kanske hade vi inte alls behövt tiggeriförbud om bara existerande lagar och regler faktiskt hade tillämpats. Om tre månader hade varit den maximala tillåtna tiggartiden hade färre funnit det mödan värt att resa hit. Och de som kommit hade för länge sedan tvingats söka sig någon annanstans.
På Gotland bidrar Regionen till verksamhet som syftar till att underlätta tiggarnas utdragna vistelser på ön. På så sätt medverkar Regionen faktiskt till att regelverket för EU:s fria rörlighet ignoreras.
I Katrineholm planerar tiggeriets möjliggörare för hur det nya lokala tiggeriförbudet ska kunna kringgås. Prästen Karola Lindkvist Wahlbeck är besviken på sitt parti, för hon identifierar sig som socialdemokrat. Till Katrineholms-Kuriren säger hon också:
– Eftersom romernas yrke att tigga inte är fullödigt i fullmäktiges ögon så behöver vi ge dem fortbildning så att deras yrke godkänds. Och gatuartist är ett godkänt yrke. Så för dem som vill ska vi erbjuda ett fortbildningspaket så att man kan bli gatuartist.
Till att börja med har prästen fel om att det bara är romer som tigger.
För det andra bekräftar hon tiggeriet som en yrkesverksamhet, vilket får mig att undra över varför hon anser att det är ett yrkesval som hon anser det så viktigt att understödja och bekräfta.
För det tredje har det blivit allt mer uppenbart att många yrkestiggare verkligen är offer för utsugning och människohandel och jag tycker att det borde stämma tiggeriets möjliggörare till eftertanke. Om det nu inte är illa nog att tiggeriet i sig är en skadlig och nedbrytande verksamhet som splittrar familjer och fjättrar dem i utanförskapet.