Flygförbindelserna är mycket viktiga för Gotland. Förmodligen viktigare än för alla andra regioner, utom de allra nordligaste.
När andra svenskar ger sig ut på interregionala resor så har de ofta många alternativ förutom flyget. Egen bil. Buss. Järnväg. Gotlänningar har i grunden två alternativ. Flyg eller färja.
Men även om flyget är särskilt viktigt för Gotland, så är inrikesflyget som helhet viktigare i Sverige än i andra europeiska länder. Sverige är stort, utdraget i nordsydlig riktning och glest befolkat. Om hela Sverige ska ha förutsättningar att leva så krävs, bland mycket annat, goda förbindelser till huvudstaden, till andra landsdelar och till en internationell flygplats. En region som saknar detta lämnas därhän. Den diskvalificeras i alltför många sammanhang och får därmed en negativ utveckling.
Och som en perifer nation i Europa, med långa avstånd till viktiga marknader, är det internationella flyget också viktigare för Sverige än för många andra länder.
Flyget för också problem med sig, som utsläpp av växthusgaser. Och i jämförelse med exempelvis biltrafiken är flyget underbeskattat. Det är sant.
Men är slutsatsen av detta att Sverige bör ägna sig åt självskadebeteende, för att framstå som ett föredöme för resten av världen, när detta inte gör någon som helst skillnad för miljön?
Givetvis, eftersom Sverige har en rödgrön regering där Miljöpartiet ingår. Då är ingen självspäkning alltför meningslös. Då ska Sverige agera föredöme för en måttligt intresserad värld. Men hur mycket lockar en självspäkare egentligen andra att följa hans exempel?
Regeringen filar på en flygskatt som skulle fördyra det svenska inrikesflyget och alla avgångar från Sverige till andra länder och försvåra tillvaron i allmänhet. Och tillvaron utanför de absolut största storsatsregionerna i synnerhet. Och det skulle inte göra någon praktiskt skillnad. I en insändare i GA i tisdags påpekade Svenskt Näringslivs regionchef Kirsten Åkerman, tillsammans med två andra skribenter, att:
”I oktober enades världens regeringar i FN:s flygorganisation ICAO om ett ekonomiskt styrmedel för flygets klimatpåverkan som sätter ett tak för framtida utsläpp från internationellt flyg. Regelverken för att minska flygets klimatutsläpp finns således på plats.
Om utsläppen från flyget minskar i Sverige skapas ett lika stort utsläppsutrymme någon annanstans i EU – eftersom det finns ett gemensamt EU-tak för utsläppen – eller globalt, eftersom det finns ett globalt tak på utsläppen. Klimatnyttan med en svensk flygskatt är därmed noll.”
Men regeringen framhärdar ändå. Det tycks vara något med just flyget (minns Bromma-striden) som förvandlar den rödgröna regeringen till ett gäng kamikazepiloter, som tyvärr rattar en passagerarkärra med snart tio miljoner passagerare.
Som tur är lyckades riksdagen få stopp på regeringens framfart mot Bromma, och förhoppningsvis blir flygskatten ännu ett exempel på hur det går när en minoritetsregering försöker uppträda som om den hade majoritet.