En av mina vänner på Facebook påminner oss om när vi fick lära oss att oljan skulle ta slut år 2000. Och publicerar en graf som visar att oljeproduktionen är större än någonsin. Den så kallade oljekrisen är en global utmaning som vi med förenade krafter tycks ha löst. Även om det är en lösning som leder oss än längre längs en riskabel väg.
En annan global utmaning är klimatet och koldioxidutsläppen. För att vara en global utmaning så tycks den i frustration i mycket bemötas på en väldigt individuell nivå. Domedagsprofeterna predikar personliga försakelser – av allt mellan kött och flygresor – medan världen i stort fortsätter på ungefär samma sätt som tidigare och Kina bygger ett par nya kolkraftverk. I veckan. 500 planeras till år 2030.
Jag tänker inte predika flygskam. Jag tror att ekonomisk utveckling, ny teknologi, nya bränslen och energikällor är det överlägsna sättet att möta utmaningen. Och jag tror inte att en väckelserörelse för personlig försakelse är en fungerande reaktion på en genuint globalt och kollektivt problem. Det blir exempelvis förmodligen dyrare att flyga på förnyelsebara bränslen eller med eldrift, vilket åtminstone tillfälligt kan minska flygandet. Men framförallt får man bort utsläppen så att vi kan fortsätta flyga, vilket vi svårligen kan ge upp.
I den mån vi behöver begränsa och styra våra liv för planetens skull, så behöver det ske på ett sätt som styrs av lagar och regler och omfattar alla och som tillåter den ekonomiska och teknologiska utveckling som kan lösa den här utmaningen och leda oss mot nästa. Ett personligt engagemang för klimatfrågorna är naturligtvis inte förkastligt – tvärt om – men jag tänker inte demonisera dem som i enlighet med existerande lagar och regler lever det bästa liv de kan.
Vad jag däremot vill skambelägga är det omfattande hyckleriet, som exempelvis så kallade ”influensers” (påverkare) som facebookar och instagrammar om sina resor sex dagar i veckan och sprider alarmistisk klimatpanik den sjunde. Som när andan faller på använder klimatfrågan för att cyniskt fila på sin egen image och förpesta samhällsdebatten.
Vi fick ett exempel i veckan när ett foto av Aftonbladets politiska redaktör Anders Lindberg publicerades, som visar hur han väntar på att gå ombord på ett plan vid Arlandas utrikesterminal. I våras skrev han på Twitter om att alla som flyger borde skämmas...
Att inte leva som man lär har alltid och kommer alltid att vara skämmigt.