Gotlänningarna blev fler i fjol. Inte så överraskande. Annars hade Gotland varit den enda regionen i Sverige där befolkningen minskade. Av Sveriges 290 kommuner var det bara ett 60-tal där befolkningen minskade i fjol, trots de inrikes flyttströmmarna till större städer.
Förklaringen till att nästan 230 kommuner växer är invandringen. Och en stor del av invandringen är givetvis asylsökande som får uppehållstillstånd och den anhöriginvandring som följer på detta.
Bland dem som invandrade till Sverige under fjolåret så är de flesta födda i Syrien, Afghanistan, Irak och Sverige (återvändare). Totalt invandrade 144 489 personer i fjol, vilket faktiskt var en minskning med 11,4 procent.
Så speciellt stängda är Sveriges gränser inte. Den som påstår det far helt enkelt med osanning.
När Sveriges befolkning ökar så snabbt får det naturligtvis konsekvenser. En av dessa konsekvenser– inte den viktigaste – är att Sveriges ekonomiska tillväxtsiffror plötsligt inte ter sig lika gynnsamma längre. Om man räknar BNP per capita – det vill säga per person – så avslöjas det som ser ut som en god tillväxt som en medioker. För det är ju BNP per capita som är det relevantare måttet för hur välståndet utvecklas.
Även om Sverige skärpt migrationspolitiken sedan hösten 2015 så är migrationen fortfarande mycket större än vi långsiktigt klarar på ett bra sätt.
Arbetslösheten bland utrikes födda vars ursprung ligger utanför Europa är över 50 procent. Med kunskap om detta blir det lätt att förstå att Sveriges snabba folkökning är ett stort, långsiktigt och växande ekonomiskt åtagande. Att lösa sådant som bostadsfrågan för nykomlingarna – vilket vi hittills inte lyckas speciellt väl med – är ändå den enkla uppgiften. Kommunerna har stora problem med att lösa de uppgifter associerade med migrationen som staten pådyvlat dem. Men detta är inte heller det mest svårlösta.
De avgörande frågorna rör hur vi kan hålla Sverige samman samtidigt som utanförskapet blir gigantiskt. Hur undviker vi att utanförskapet går i arv från generation till generation, till barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet och som inte prioriterar en fallerande skola? Hur håller vi Sverige samman om de unga männen blir många fler än de unga kvinnorna? Hur undviker vi att unga män som riskerar att stå utanför både arbets- och äktenskapsmarknaden alieneras?
I decennier har Sverige bedrivit migrationspolitik utan ens ett uns av konsekvensanalys. Men konsekvenserna infinner ju sig ändå.
I denna situation planerar regeringen, påeldad av Miljöpartiet och (kanske) med stöd av Centerpartiet, att göra undantag från migrationspolitiken och ge uppehållstillstånd till kring 10 000 asylsökande, till helt övervägande delen unga män, som saknar asylskäl. I vanlig ordning utan konsekvensanalys, men med omfattande analys av det egna känslolivet.