För fyra år sedan lade Centerpartiet ner sina röster när riksdagen röstade om Stefan Löfven som statsminister, för att han skulle bli vald. Det är kuriöst om de nu inte kan visa samma välvilja mot Ulf Kristersson i statsministeromröstningen på onsdag. Men hur egendomligt detta än ter sig från mina utgångspunkter måste vi nog utgå ifrån att de verkligen gör som de har sagt att de ska göra. Vad händer sedan, med borgerligheten?
Somliga hävdar att det skulle innebära slutet för alliansen. Det innebär att de missat att alliansen redan har upphört att existera. Inte ens i valrörelsen gick de borgerliga partierna fram med ett gemensamt manifest. Ordet ”alliansen” har reducerats till ett sätt att uttrycka att det finns gemensamma borgerliga värderingar. Det finns en grundläggande samhörighet, även om det inte finns något tätt och förtroendefullt samarbete.
Dessa gemensamma borgerliga värderingar kommer att existera även bortom onsdagens omröstning. Många bedömare menar att de borgerliga partierna egentligen står närmare varandra politiskt än någonsin tidigare. Det finns ändå frågor där åsikterna går isär. Två tydliga sådana frågor, som också är svårlösta, är migrationspolitiken och bedömningen av villkoren för att bilda en borgerlig minoritetsregering.
Regeringsförhandlingarna har utlöst en våg av bitterhet på alla fronter. Anklagelser om svek, dåligt omdöme eller bristande cerebral förmåga. Det är begripligt. När insatserna är höga blir reaktionen också känslomässig.
Men det får inte gå så långt, känslorna får inte framkalla ett så irrationellt beteende, att borgerligheten i framtiden inte kan samverka ens när det ligger i allas intresse att göra det.
Vem vet för övrigt hur det kan gå om Kristersson får chansen igen i exempelvis den fjärde och sista statsministeromröstningen innan ett eventuellt extraval? Då är läget ett annat än i dag och det vore väl dumt om känslorna då skulle vara så sårade att de inte går att läka. Hur många av de borgerliga partiledarna vill egentligen ha ett extraval där det mesta tyder på att Sverigedemokraterna kommer att få ännu fler röster än de fick i september? Jag misstänker att väljarnas dom inte blir nådig om riksdagen (och framförallt borgerligheten) visar sig helt oförmögen att hantera valresultatet. Vilket sannolikt leder till att nästa valresultat, efter ett eventuellt extraval, gör det än svårare att bilda en regering.
Vad händer med regeringsbildningen efter omröstningen på onsdag, om det går som alla tror och riksdagen avvisar Ulf Kristersson? Blir Stefan Löfven nästa offer, nästa man till rakning, för att ta ett andra steg (av fyra) mot ett extraval? Eller får Annie Lööf möjlighet att sondera terrängen för sina önsketankar om hur man kan bilda en långsökt regering? Hur det än blir med den saken kommer vi inte att få någon regering förrän någon faktiskt byter uppfattning. Och jag tror inte att det kommer att ske under den andra rundan heller.
För övrigt anser jag att det blir riktigt pinsamt för Ulf Kristersson om han bara får Moderaternas och Kristdemokraternas röster på onsdag och får nej av alla andra. Då ratas han inte bara av två borgerliga partier utan även av SD, vilket i så fall sannolikt beror på att han inte alls har pratat med SD. Får han chansen igen kan han inte enbart koncentrera sig på att vara C och L till lags.