Jag har full förståelse för att de som bor granne med Tofta skjutfält överklagar tillstånd och argumenterar för att verksamheten ska begränsas eller förvisas. Var och en är sig själv närmast, särskilt i det egna hemmet. Att man inte vill ha skjutövningar i sin egen bakgård innebär ju inte att man är fosterlandsförrädare.
Samtidigt tillhör försvaret den absolut mest centrala kärnan av statens verksamhet. När försvaret återvände och började etablera en ny permanent närvaro på Gotland på grund av förändringar i säkerhetsläget så hälsades det i allmänhet med glädje och entusiasm, inte minst av företrädare för Region Gotland. Och ett försvar som ska kunna lösa sina uppgifter måste kunna öva på ett sedan länge etablerat skjutfält. Tystlåten teoretisk träning räcker liksom inte till för en verksam som kan vara på liv och död.
I somliga frågor har Region Gotland och Försvarsmakten kunnat samarbeta, sedan återetableringen inleddes. Men verkligen inte i alla, vilket illustreras av regionstyrelsens beslut i förra veckan att överklaga Försvarsmaktens miljötillstånd för Tofta skjutfält. Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) sade i en kommentar.
– Det kan stoppa nybyggnad från Västerhejde till Vibble och Tofta södra för att det blir för mycket buller från skjutfältet. Det här är ett utvecklingsområde och det finns byggplaner.
Regionen är för all del inte ensam om att ha överklagat beslut för att försvara och tillskansa sig framtida manöverutrymme på den andra partens bekostnad. Även Försvarsmakten har exempelvis överklagat beslut i byggnadsnämnden, eftersom man anser att nämnden struntat i att ta hänsyn till att bullret från skjutfältet kommer att öka i och med det nya miljötillståndet. Försvarsmakten hade också invändningar, i ett överklagande som senare drogs tillbaka, mot det nya hotellet vid Kokkolokkoskogen, för att ta ett annat av många exempel.
Det behövs någon form av samförstånd här. Å ena sidan behöver Region förstå att Försvarets återetableringar innebär vissa inskränkningar i planerna för områden där man tidigare tänkt sig exploatering. Å andra sidan bör Försvarsmakten inte i varje läge agera för att maximera och garantera sina egna möjligheter på lokalsamhällets bekostnad. Ingens intressen tjänas i längden av att brist på samsyn och ömsesidigt förtroende gör fråga efter fråga till en konflikt som får lösas av en tredje part.