För drygt en vecka sedan sade han till Dagens Nyheter att:
– På samma sätt som vi är hårda mot miljöförstöring är vi hårda mot kriminalitet. Vi måste lämna debatten om att det finns en motsättning mellan att vara hård mot kriminalitetens orsaker och kriminalitet.
Gröna batonger! Vem kan det vara som förkroppsligar dessa sällan förenade attityder?
Om du inte snappade upp nyheten då det begav sig, så förvånar det dig kanske att det är språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin.
Han var för övrigt inne på samma tema i den senaste partiledardebatten i riksdagen där han sade att man måste vara hård mot kriminaliteten och att segregationen måste brytas:
– De unga killarnas kreativitet ska användas på en arbetsplats inte åt kriminalitet.
Vad är det som pågår? Tja, Miljöpartiet är inne i en negativ trend som inte tycks vilja brytas. Regeringsmakten och dess skandaler och kompromisser har berövat partiets dess oskyldiga och rosenkindade image. Sedan 2014 har partiet tappat 6 500 eller en tredjedel av sina medlemmar. I opinionsmätningar har partiet dalat till nivåer obehagligt nära fyraprocentsspärren. Detta för ett parti som förväntade sig bli det tredje största i senaste valet, efter att ha fått 15,41 procent i Europavalet. Besvikelsen över resultatet i riksdagsvalet (6,89 procent) var svår.
Jag tror det är så enkelt att Gustav Fridolin i frustration över utvecklingen har förläst sig på attitydundersökningar och försöker få Miljöpartiet att liksom bredda sin identitet så att fler ska kunna identifiera sig med den.
Problemet är väl när det mer framstår som en personlighetsklyvning än en breddning. Gustav Fridolins nya tal om hårdare tag saknar liksom förankring både i partiprogram och i partiets själ. Partiet brukar exempelvis hävda att hårdare straff inte har någon hämmande effekt på brottsligheten.
Eller har Gustav Fridolin någon ny definition av att vara hård mot kriminaliteten? Som exempelvis förslaget från partimotionen från 2013: ”Kriminalvård för minskad brottslighet – utan hårdare straff”. Nämligen att alla som vistats på anstalt skulle garanteras anställning och lön. Vilket är mer än vad de som inte vistats på anstalt kan känna sig säkra på.