Ganska tidigt under gårdagens maratonsammanträde i regionfullmäktige så gick kultur- och fritidsnämndens ordförande Filip Reinhag (S) upp på scenen för att dela ut Region Gotlands kulturpris, som i år tillfaller skådespelaren och teaterregissören Karin ”Kickan” Holmberg. När han läste upp motiveringen så hajade jag till. Inte på grund av valet utan på grund av ordvalet. Om pristagaren lät Filip Reinhag meddela att hon ”gestaltat en mängd karaktärsroller i Shakespeares menageri”.
Verkligen? Shakespeares menageri? Enligt Svenska Akademiens ordlista är ett menageri en samling exotiska djur som förs omkring och förevisas.
Nog förekommer det många djur i Shakespeares dialoger – i liknelser, beskrivningar, metaforer och förolämpningar. Många har blivit klassiska citat och talesätt.
Råttorna lämnar ett sjunkande skepp. Hoppet är ofta en jakthund utan spår. En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst. Därför drar oxen nu sitt ok förgäves. Eller, för att ta ett svåröversatt exempel som är en beskrivning av ett hopplöst företag: ”A wild goose chase.”
Men på scen förekommer det minsann inte många djur i Shakespeares pjäser. Jag kan bara komma på ett. En hund som heter Crab i pjäsen Two Gentlemen of Verona. Den har inte så många repliker. Vid ett tillfälle ska den vifta på svansen.
Så den som ska göra en karriär av att gestalta karaktärsroller i Shakespeares ”menageri” får inte mycket att jobba med.
Om vi nu ändå ska hålla oss i djurens värld för att beskriva gårdagens budgetsammanträde i regionfullmäktige, så fick debatten mig att tänka på La Fontaines fabel om syrsan och myran. Syrsan lever för dagen hela sommaren medan myran stretar för att förbereda sig för vintern. När vintern kommer har syrsan inget att äta och klagar sin nöd för myran. Som undrar:
”Vad har fröken sommarn lång
sysslat med för näringsfång?”
frågar hon den medellösa?
”Ack, jag sjöng, min bästa fru,
sjöng som syrsor brukar göra!”
”Sjöng ni? Glädjande att höra!
Då får väl fröken dansa nu!”
Personligen har jag inte så svårt att identifiera mig – eller åtminstone ett yngre jag – med syrsan. Minns en episod, någonstans i övergången mellan ungdom och vuxenliv, då min far konstaterade att:
– Mats, du är en sådan där som ser hyra och mat som oförutsedda utgifter.
Jag har väl blivit bättre, eller fegare, med åren.
Rollerna är väl inte lika renodlade i fullmäktige som i fabeln. Ansvarslösheten är inte lika total, dygden inte lika hjärtlöst präktig. Men om rollerna ändå ska besättas så är det inte svårt. De rödgröna är syrsan. Alliansen är myran.
De rödgröna maximerar utgifterna nu under den somriga högkonjunkturen. De lägger i praktiken en minusbudget och det saknas buffert i ladorna för bistrare tider. När konjunkturen vänder och intäkterna minskar istället för att öka, eller när reavinsterna börjar tryta, så ser det kärvt ut för Regionen.
Underskottet i hälso- och sjukvårdsnämnden, under innevarande budgetår, har plötsligt vuxit igen. I går fattades beslut om att den ska tillåtas överskrida budgetramen med 40 miljoner kronor. I debatten inför beslutet var det tydligt att de oförutsedda extraordinära kostnader som anfördes är egendomligt välbekanta. Ungefär som "hyra och mat".
Dessutom valde de rödgröna att gång efter gång ta betäckning bakom Gotlands fördyrande ö-läge. Det är inget A-argument. Geografin kan ju inte gärna sorteras in under överraskningarna.
Gotland utvecklas förhållandevis väl, till stor del på grund av faktorer som inte är under Region Gotlands kontroll och trots en del faktorer, som företagsklimat och VA, som Regionen ansvarar för. Och under sju år av rödgrönt styre så har Regionens ekonomi blivit allt skakigare trots extraordinära intäkter, extra statlig tilldelning, skattehöjning och högkonjunktur.
Gotland behöver ett maktskifte.