Att Sverige ligger på efterkälken när det gäller krisberedskap och totalförsvar är inte längre någon nyhet. Icke desto mindre ger Riksrevisionens granskning av läkemedelsreserven anledning till ytterligare oro. Det finns nämligen knappt något lager att tala om. Socialstyrelsen lagrar bara vissa medikament och vacciner.
Det är just Socialstyrelsen som har ett direkt ansvar för tillgång till läkemedel vid en kris, enligt beredskapsförordningen. Det finns dessutom en gemensam uppfattning bland flera berörda myndigheter att vi bör upprätta ett lager. Men beslut krävs från regeringen, och ett sådant har inte fattats. Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte har lämnat några uppdrag alls för läkemedelsförsörjning vid just en kris, utan enbart för det vardagliga behovet och för smittskydd.
Situationen är minst sagt allvarlig, och regeringen har brustit i sitt ansvar. Allt kan dock inte skyllas på statsminister Stefan Löfven (S) och hans statsråd. I samband med att apoteksmonopolet upphörde 2009 avslutades också det ansvar som statsägda Apoteket AB hade för läkemedelsförsörjningen vid en kris. Den dåvarande Alliansregeringen struntade i att lägga över ansvaret på någon annan, vilket den naturligtvis borde ha gjort.
Det lager av läkemedel som Sverige en gång hade slutade fyllas på i mitten av 1990-talet. I slutet av samma årtionde hade hotbilden förändrats så pass mycket att Socialstyrelsen beslutade att reducera det lager som fanns. Det må ha varit rationellt då – varför lagra läkemedel för en osannolik kris? – men det innebär att nu, när hotbilden är betydligt större, måste vi närmast börja från noll. Och även om det inte enbart är nuvarande regerings fel att läkemedelsladorna är nästintill tomma, måste den ansvara för att arbetet med att fylla dem igen kommer igång. Att det inte redan skett är illa nog.
Inte ens Försvarsmakten är självförsörjande, utan är beroende av den civila hälso- och sjukvården. Till detta läggs allmänhetens läkemedelsbehov vid en krissituation, som också måste tillfredsställas i någon mån.
Till skillnad från mycket annat, såsom livsmedel, är mediciner något som var och en knappast kan bunkra på egen hand. Sverige har heller inte någon industri för läkemedlens råvarutillverkning, utan varor importeras från främst Kina och Indien. Det enda alternativet är således att regeringen ger i uppdrag åt myndigheter eller andra aktörer att lagra läkemedel medan de kan importeras.
För att sent omsider komma igång med arbetet har Riksrevisionen gett regeringen ett antal rekommendationer. Tydliga uppdrag och förväntningar bör åläggas en eller flera myndigheter. Det arbetet måste sedan följas upp. Läkemedelsreserven får inte lämnas vind för våg. Vi måste kunna hålla oss någorlunda friska, även i en krissituation.