Arbetstagare har all rätt att ha synpunkter på lön, andra villkor och sina arbetsgivare. Men de har inte rätt att ta till olovliga stridsåtgärder, som vild strejk i strid med gällande avtal. Vilket Arbetsdomstolen slog fast i fredags.
Än mer stör det mig att många av de vildstrejkande sopåkarna inte ens gör det med blanka vapen. De sjukskriver sig istället och låter skattebetalarna ta smällen när de använder ett trygghetssystem avsett för sjukdom för en sjuk sak. Sådana sjukskrivningar ska naturligtvis inte godkännas.
Det är pinsamt att se hur svårt många ledande socialdemokrater nu har att stå upp för den svenska modellen. Tvärt om visar de på olika sätt sympati för de vilt strejkande sopåkarna vid Renonorden. Men enligt den svenska modellen följer man konfliktreglerna på arbetsmarknaden.
Kanske är det en ryggmärgsreaktion att sympatisera med arbetstagarna vid en konflikt? Men ryggmärgsreaktionen borde väl vara att i varje givet läge försvara den svenska modell som man skryter vitt och brett om i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men när de drabbas av något som liknar revolutionsromantik så är omdömet tydligen det första som överger en socialdemokrat.
Apropå sympatier och omdömesbrist så har åtminstone de sympatistrejkande sopåkarna vid företaget Liselotte Lööf gått tillbaka till arbetet. En de anställda som avbrutit sympatistrejken "förklarade":
– Vi ville visa vårat stöd och att vi inte ville ha oseriösa aktörer på marknaden som inte kan betala lönerna. Eftersom vi jobbar på Liselott Lööf som fortfarande kör i enlighet med bilaga c, vårat poängsystem, så anser inte vi att vi vill sätta Liselott Lööf i skiten.
Nähä. Men det var ju det ni gjorde förra veckan?
Jag tycker i och för sig att man överhuvudtaget kan ifrågasätta strejkrätten inom just renhållningsbranschen. Om sopor inte hämtas uppstår snart sanitära olägenheter. Det är illa nog att dagens sophantering i dag ofta sker under former som innebär att man i princip matar olika typer av opportunistisk ohyra, som råttor. Men om soporna samlas på hög i väntan på sopåkare som aldrig kommer blir situationen snart olidlig.
Sophämtningen är en helt central samhällsfunktion och ingen bör ha rätten att ta hela samhället och dess hälsa som gisslan i en arbetsmarknadskonflikt.