Jag insåg just vem som kommer att bli nästa partiledare för Liberalerna.
Liberalerna har ju varit mycket angelägna om att vara mest för EU av alla. I hela världen. Mer överstatlighet? Javisst. Högre avgift för Sverige? Vi betalar gärna. Med era pengar. Vad ska vi göra åt den folkliga kritiken mot EU? Ge EU mer makt! Vad är lärdomen av Brexit? Mer EU!
Det finns tre kandidater till partiledarposten. Nyamko Sabuni. Johan Pehrson. Och Erik Ullenhag. Sabuni och Pehrson får det nog svårt. Erik Ullenhags initialer är ju: EU!
Hur ska Liberalerna kunna välja någon annan än EU?
86 liberaler skrev i går debattartikel i Aftonbladet om att de vill ha just Ullenhag som partiledare:
”Vårt parti söker sin identitet och har gjort det länge. Vi menar att vägen är självklar. Det finns en viktig plats i det politiska landskapet för ett socialliberalt parti som vågar ta tuffa strider.”
Att de tycker sig ha funnit denna tuffhet hos den välkammade Ullenhag, som ägnat sin karriär åt att blunda för obehagliga slutsatser och sjunga med änglarna, får mig att tro att Liberalerna kommer att få den partiledare de förtjänar och inte den de behöver. Lycka till!
Erik Ullenhag tillhörde för övrigt (och naturligtvis) dem som när det begav sig valde att beskriva migrationen som en vinstaffär för Sverige.
Det är ju tyvärr långt ifrån sant om migranterna är flyktingar med bristande utbildning och obefintliga färdigheter i det svenska språket.
Nyligen kom ännu en påminnelse om att Sverige dessutom är sämre än alla andra länder på att bereda plats för dessa nykomlingar på arbetsmarknaden, i form av en rapport författad av bland andra nationalekonomen Lars Calmfors och beställd av Nordiska rådet. Vi är även sämre än våra nordiska grannländer, trots likartade samhällssystem och arbetsmarknader. Kanske beroende på att uppgiften är så mycket större här, eftersom det är så många fler som får uppehållstillstånd i Sverige.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) kommentar till rapporten var:
– Sverige kan bli bättre på att få ut nyanlända i arbete.
Jo. Verkligen! Men under den förra mandatperioden åstadkom hon och regeringen så gott som ingenting för att få en ändring tillstånd. Och nu avvisar hon fortfarande den verkningsfulla åtgärd som rapportens huvudförfattare Lars Calmfors föreslår: Sänkta minimilöner.
Sverige hade behövt en ny regering. Men vi har kvar den gamla, fast nu understödd av Centern och Liberalerna.