Lärarkåren har åter hamnat i fokus av den politiska debatten. Läslov istället för höstlov, fler platser på lärarhögskolorna och ett års obligatorisk vidareutbildning för legitimerade lärare är bara ett axplock av de idéer som presenterats på sistone.
Dessa politiska luftballonger är dock bara manikyr som inte skulle klara av att dölja grundproblemen i den svenska skolan.
Liberalernas krav på högre betyg för att komma in på lärarutbildningen är visserligen ett litet steg i rätt riktning för att höja lärarnas status, men inte heller det tillräckligt.
Svenska elever halkar efter i internationella kunskapsmätningar och lärarbristen blir alltmer akut. Om tre år kommer det att saknas 60 000 lärare. 6 av 10 lärare överväger att lämna sitt yrke. Det är siffror som beskriver ett akut sjukdomstillstånd.
Psykosociala problem är den vanligaste orsaken till att lärare sjukskriver sig enligt Sveriges Kommuner- och Landsting (SKL). SKL konstaterar att många gymnasielärare har fått fler undervisningstimmar och fler elever. Kommunförbundet lanserade igår därför ett stödpaket som ska spridas under hösten som ett stöd mot den stress och sömnsvårigheter som många lärare känner.
Den stora skillnaden är allt administrativt arbete som tillkommit vid sidan om. Kravet på dokumentation och uppföljning ökade i takt med att lärarna gick från undervisning framme vid katedern till att bli en coach som ska lotsa eleven fram till ett slutmål som denne själv bestämmer. Professorn i pedagogik, Jonas Linderoth, beskriver på DN-debatt (25/8) om hur fel 1990-talets skolpedagogiska idéer har slagit ut. Linderoth vet eftersom han var en av dem som med dåtidens pedagogik formade dagens skola Enligt Linderoth skulle ”den gode läraren stödja elevens självständiga lärande” och ”klassrumsarbetet skulle utgå från elevens naturliga motivation”.
Utvecklingen har bidragit starkt till att sänka lärarnas status liksom kommunaliseringen gjorde i början av 1990-talet. Även friskolereformen har medfört till att inlärningen av kunskap har förpassats ur fokus. Skolans uppgift bör inte vara att locka med tekniska prylar eller sätta glädjebetyg för att locka eleven, kunden, till just den skolan.
Det är nu absolut nödvändigt att höja lärarnas status i klassrummet. Vägen dit går via att staten återtar ansvaret för skolan från kommunerna, att lärarlönerna höjs och att det återigen blir attraktivt och statusbetonat att läsa till lärare. Det är inte rätt att kåren ska känna sig alltmer trängda av detaljstyrning och administrativa pålagor. Ge lärarna mer frihet i klassrummen!