"Glädjande att försvaret säger nej till Luftfartsverket"

Flygledartornet på Arlanda i Uppland. I maj i fjol stoppades trafiken till och från flygplatsen på grund av problem med datakommunikationerna.

Flygledartornet på Arlanda i Uppland. I maj i fjol stoppades trafiken till och från flygplatsen på grund av problem med datakommunikationerna.

Foto: Johan Nilsson/TT

Ledare Gotlands Allehanda2017-04-05 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jag kan ju inte påstå att jag vet överdrivet mycket om flygledning. Den ”kunskap” jag förvärvat kommer huvudsakligen från filmens värld, som från Pushing Tin med John Cusack och Billy Bob Thornton som tuppfäktande flygledare.

Men på detta skrangliga fundament har ändå vilat en massiv övertygelse om att det inte kan vara rimligt att just Visbys flygplats ska utsättas för fjärrstyrning utan flygledare på plats. Det finns alltid en teknologisk risk för driftssäkerheten med den typen av lösningar och Gotland är beroende av flygplatsen, där trafiken dessutom både är förhållandevis livlig och blandad.

Anläggningen nyttjas av kommersiellt flyg, men även av privatflygare och – inte minst – Försvarsmakten. Passagerarflygplan, glada amatörflygare och jaktpiloter i Gripenmaskiner, alla ska de samsas och vägledas till och från flygplatsen. Som ligger på en ö där enda alternativet för personresor till fastlandet är färja.

Denna verksamhet vill Luftfartsverket flygleda från Arlanda. Från en gotländsk horisont ter det sig inte speciellt omtänksamt, utom möjligen mot Luftfartsverkets egen budget.

Därför är det naturligtvis glädjande när den tyngsta av instanser, nämligen Försvarsmakten, säger nej till Luftfartsverkets planer just när det gäller Visby. De andra tilltänkta flygplatserna – Malmö, Östersund, Umeå och Kiruna – kan möjligen fjärrstyras. Men inte Visby.

De överväganden som ligger bakom Försvarets ställningstagande är hemliga, men jag anar att det kan ha något att göra med att man inte bara vill ha en flygplats med hygglig driftsäkerhet vid planerade flygövningar. Man vill också ha fungerande flygledning exempelvis i en krissituation där man behöver blixtförstärka Gotland med transportflyg och fjärrkommunikationerna är helt eller delvis utstörda.

Och detta är ju bara ett möjligt scenario då man inte vill ha vår flygledning placerad i Uppland.

Staten ter sig ibland svårstoppad när det gäller nya roliga dyra infrastrukturprojekt. Som planerna på höghastighetståg i ett av Europas minst tätbefolkade länder, där det på grund av underlaget är svårt att räkna hem en lönsamhetskalkyl.

När det gäller att underhålla befintlig infrastruktur och få den fungerande och driftsäker är det sämre bevänt med statens betalningsvilja. Därför vilar dagens räls på ruttnande slipers. Fjärrstyrningen av flygledningen är samma andas barn.