Grekland och dess långivare verkar nu överens om ett nytt skuldpaket, vilket både är positivt och smått överraskande. Med nödlånet följer genomförandet av en rad nödvändiga reformer som innefattar bland annat höjda momssatser, pensions- och arbetsmarknadsåtgärder, utförsäljning av statliga tillgångar och stopp för subventionerna till den grekiska övärlden. De grundläggande problemen torde dock kvarstå. Den enorma skuldsättningen i kombination med höga löner och låg pensionsålder i offentlig sektor ska inga andra än grekerna själva lastas för. Problematiken har stängt Grekland ute från all finansiering förutom stödlån de senaste fem åren. Trojkan (Europeiska Centralbanken, Internationella valutafonden och EU-kommissionen) beskylls för att styra Grekland mot misär. Det enda syfte är dock att få ordning på Greklands finanser och eftersom de enda pengar Grekland har tillgång till är dessa stödlån så vore alternativet statsbankrutt mycket värre.
Grekerna är dock inga oskyldiga offer. De har i demokratiska val röstat fram regeringar, borgerliga såväl som socialdemokratiska, som bedrivit en ohållbar politik. Resultatet av det senaste valet ger inga större förhoppningar. Innan kommunisterna kom till makten fanns en svag positiv utveckling under premiärminister Samaras. Denna raserades snabbt och räntorna sköt i höjden. En avgörande skillnad mellan Grekland och andra nyligen krisande EU-länder (Lettland, Irland och Portugal) är slående. Dessa var från början tydliga med att de avsåg att betala tillbaka sina skulder i syfte att återupprätta omvärldens finansiella förtroende. Grekerna har i stället med all önskvärd tydlighet visat att de varken vill eller anser sig behöva göra detta. Uppenbarligen har man dock nödgats tillmötesgå långivarna inför den slutliga överenskommelsen.
Det visar hur illa det kan gå när de offentliga utgifterna tillåts skena iväg. Föga förvånande stödjer det svenska Vänsterpartiet de grekiska kommunisternas utgiftspolitik. Deras universallösning handlar som vanligt om ökade offentliga utgifter. Det skrämmande är att Vänsterpartiet i och med DÖ nu också har givits inflytande på svensk ekonomisk politik. Den enda vägen framåt för Grekland är att snabbt genomföra de omfattande reformer de förbundit sig till, inklusive privatiseringar av statliga bolag och hamnar. På så sätt stärks förtroendet. Det är positivt att den grekiska börsen äntligen går upp och räntorna faller, men så länge kommunisterna har kontroll över ”Akropolis” är det svårt att vara alltför positiv inför framtiden.