Omvärldsläget har tvingar Sverige att tänka om i fråga om försvar. Försvarets behov och synpunkter måste väga tyngre på alla nivåer. Kommunala beslut om viktig infrastruktur som hamnar är inte enbart en fråga för berörda kommuner. Världen är både större och farligare än den egna hemkommunen.
Det finns inte någon anledning att hysa några större förhoppningar om att säkerhetsläget kommer att förbättras inom en överskådlig framtid. I vårt närområde handlar det som så ofta tidigare i historien om Ryssland.
Efter den ryska ockupationen av Krim år 2014 och kriget i Ukraina är det omöjligt att göra sig några illusioner om en fredlig granne i öster. De baltiska staterna känner mer än några andra stater kring Östersjön av detta hot i form av vapenskrammel och informationsoperationer. Om spänningarna skulle eskalera till en konflikt mellan Nato och Ryssland är det ofrånkomligt att Sverige dras in i någon form.
Tyvärr måste vi återigen tänka mer på konsekvenserna för rikets säkerhet av tillsynes vanliga affärsbeslut, som att upplåta hamnar för bygget av gasledningen Nord Stream 2. Under kalla kriget sågs små industrihamnar längs Östersjökusten som potentiella landstigningsställen.
Det blev inget av med att använda Slite hamn på Gotland. Dessvärre fick Karlshamns hamn användas som upplagsplats för rördelar under ledningsbygget, trots allvarliga försvarsinvändningar. I närheten finns både en viktig örlogshamn och en flygflottilj. Men vad är väl det mot lite investeringar och jobb i hamnen?
Nyligen har Gävle kommuns hantering av sin del av containerterminalen i Gävle hamn som sålts till ett turkiskt företag med kopplingar till Ryssland (DN 18/10) uppmärksammats. Det är oroande att denna affär har kunnat gå igenom utan att regeringen haft synpunkter. Det handlar trots allt om Sveriges tredje största hamn och östkustens största, med stor betydelse som utskeppningshamn för basindustrin. Betydande import går också över Gävle hamn, bland annat för flygbränslet till Arlanda flygplats.
Hamnen har också stor militär betydelse i händelse av krig då hamnen skulle kunna användas för att skeppa material och personal till både Baltikum och Gotland. Trots detta verkar det som om det tidigare militära skyddsobjektet Gävle hamn sålts utan att någon bekymrat sig över försvars- och säkerhetsfrågorna.
Det är för lätt att skylla på bristande rutiner. Även om det var länge sedan hamnen var skyddsobjekt så måste väl det ha ringt en varningsklocka någonstans, kan man tycka. Vi har ett starkt kommunalt självstyre i Sverige men det betyder inte att vilka oförståndiga beslut som helst kan fördras.
En utredning om självstyret och säkerhetsintressena, som ska vara klar 2019, pågar. Under tiden får vi hoppas att insikten om att det försämrade säkerhetsläget i och kring Östersjön påverkar hela Sverige sjunker in hos kommunala beslutsfattare. Det borde räcka att höja blicken något och använda sunt förnuft.