Jag sitter som på nålar inför tisdag nästa vecka. Då ska regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) och hans karlshamnska motsvarighet Per-Ola Mattsson (S) resa till Stockholm för ett möte på UD.
I en TT-intervju i onsdags, under ett besök i Västerås, avslöjade statsminister Stefan Löfven att de inte bara ska träffa utrikesminister Margot Wallström, utan även försvarsminister Peter Hultqvist.
Åh, jag skulle vilja vara en fluga på väggen under det mötet. Har någon av dem en aning om vad mötet ska tjäna till? Vad ska de säga? Kommer vi någonsin att få reda på vad de gör under sin dubbeldejt?
Alla fyra är Socialdemokrater – hur kan allt då vara så trassligt, osäkert, klumpigt, obekvämt och pinsamt? Inte nog med att stämningen är egendomlig svävande i relation mellan regeringen företrädarna för lokalpolitiken – dessutom har Margot Wallström och Peter Hultqvist en alldeles egen fnurra på tråden, då de ligger i luven på varandra om Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.
Är det denna oenighet som gör regeringens hantering så valhänt och otydlig? Vid intervjun i Västerås så vägrade statsministern fortfarande att uttrycka någon åsikt om Region Gotlands och Karlshamns uthyrningsplaner. Vi vet däremot vad Socialdemokraterna från Karlshamn och Gotland tycker. Per-Ola Mattsson vill hyra ut hamnen. Och vad Björn Jansson beträffar verkar det som att vi ska vara tacksamma över att ryssarna inte också bett om att få hyra Visborg, domkyrkan och flygplatsen. Show me the money. Pengar är tydligen lika luktfria som Nord Streams naturgas.
Man skulle kunna tro att mötet på tisdag ändå måste ha någon form av agenda, mer än att ”informera om bland annat säkerhetspolitiska frågor”. Om regeringen kallar de lokala företrädarna till sig så måste det väl bero på att de faktiskt har något att meddela, som påverkar de beslut som man är på väg att fatta lokalt. Om regeringen inte hade några invändningar mot att de båda hamnarna hyrs ut, då hade man ju bara kunnat låta saken ha sin gång.
Men jag tror mycket väl att det kan vara så att enda syftet med mötet är att regeringen känner att den på något vis måste visa att man inte är helt passiva i en uppmärksammad och kontroversiell fråga. Vilket är speciellt viktigt när man faktiskt är helt passiva.
Om det är så, hur kommer då mötet att gestalta sig? Handskakningar. Några tomma artighetsfraser. Kaffe och ostfrallor. Förtärs under tystnad. Någon harklar sig. Knäpper nervöst med en penna. Och undrar hur länge mötet måste pågå, för att man ska kunna påstå att det ägt rum.