Teknikförvaltningen har svårt att finansiera omfattande åtgärder som kommer att behöva utföras vid öns soptippar. Det skrev GA om för några veckor sedan. Till att börja med behövs 37 miljoner för att täcka över och efterbehandla, men förvaltningschefen Patric Ramberg tvingades konstatera att:
– Jag kan säga med en gång att de pengarna får vi inte fram.
Sophämtning och avfallshantering och de avgifter som är associerade med dem, är verksamheter som Region Gotland har full kontroll över. Är det då inte egendomligt att det ska behöva saknas pengar till åtgärder som beskrivs som nödvändiga.
Det liknar situationen för vatten och avlopp. Även här borde Regionen ha full kontroll. Men bestämmer anslutningsavgifter och taxor. Man beslutar vilka som ska tvångsanslutas. Men trots detta maktmonopol misslyckas Regionen med att tillhandahålla dessa helt centrala tjänster på hela ön, vilket har lett till stoppade bygg- och utvecklingsplaner.
Är det av någon missriktad omsorg om medborgarna som man försöker minimera kostnaderna på ett sätt som i slutänden likafullt skadar ön? Nej, riktigt så enkelt är det inte. För samtidigt är båda verksamheterna – VA och sophantering – dyrare för gotlänningarna än för det absoluta flertalet av fastlänningarna.
Nils Holgersson-rapporten jämför kostnaderna för olika tjänster i landets alla kommuner. I den senaste tillgängliga rapporten för 2017 så skattas kostnaderna för avfallshanteringen för en typlägenhet på 67 kvadratmeter. Snittet i landet är 118 kronor i månaden. Gotland 149 kronor per månad. Gotland rangordnas på plats 249 av 290 kommuner.
För samma typlägenhet skattas den genomsnittliga VA-kostnaden i landet till 371 kronor i månaden. På Gotland 498 kronor. Gotland rangordnas på plats 255 av 290.
Tydligen är både VA och avfallshantering dyra och underfinansierade på Gotland. Det är verkligen inte en bra kombination. Inte bra alls. Det är så illa att båda verksamheterna skulle behöva en omfattande genomlysning och analys för att svara på om det verkligen ska behöva vara så här.