Det är 137 år sedan som agitatorn August Palm ställde rubrikens retoriska fråga under ett anförande i Malmö. En skillnad mellan Palm och dagens partiledning är att Palm kunde besvara frågan.
Jag har tidigare skrivit om hur Socialdemokraterna försökt vara alla till lags i exempelvis migrationsfrågan. Ena dagen försöker partiet beveka de som vill luckra upp den med den så kallade gymnasieamnestin för cirka 9 000 asylsökande som saknar asylskäl. Nästa dag kallar partiet till presskonferens för att presentera partiets nya skärpta migrationspolitik, som ska locka väljare som gått eller lutar åt det hållet.
På liknande sätt har partiet även försökt helgardera i frågor som rör ordning, lag och rätt. Hårt och mjukt. Skarpt och slött. Alla ska känna sig hemma.
Socialdemokraterna brukade vara bra på detta dubbelspel. Men den här gången vill det sig inte. Partiet blir inte trovärdigt. Inte för någon. Den interna oppositionen har reagerat mycket starkt mot både innehåll och retorisk ton. En reaktion som nu tydligen försatt partiet i ett paralyserat tillstånd.
Aftonbladet rapporterade i går att Socialdemokraterna hade planerat ytterligare ett utspel efter den skärpta migrationspolitiken. Det var meningen att partiet skulle presentera förslag ämnade att få stopp på tiggeriet. Men planerna panikstoppades efter att partiledningen skrämts av de negativa reaktionerna på den nya migrationspolitiken.
Aftonbladets artikel är inte baserad på spekulationer. Artikeln har författats av två reportrar, Anette Holmqvist och Pär Karlsson, som har stor rutin av bevakning av Socialdemokraterna. Den hänvisar inte till en eller två utan till ett flertal källor, varav flera även citeras. En säger om tiggeriutspelet att:
– Det skulle ha kommit ut efter migrationsutspelet, men nu sparar man på det. Det är inte ens säkert att det kommer före valet.
Så Socialdemokraterna vågar helt enkelt inte veta vad de vill. Det är svårt att vända kappan efter vinden mitt i en tornado.