Regeringsförhandlingarna tycks ha gått över i att Stefan Löfven och Ulf Kristersson tävlar i vem som kan vara mest insmickrande mot Centern och Liberalerna. Det finns ett problem med detta. Ett problem som är större än att jag finner det moraliskt problematiskt att dessa partier belönas för hur de hittills har agerat sedan valet.
Jag syftar på migrationspolitiken. Centern och Liberalerna vill att Sverige ska återgå till en migrationspolitik som mer liknar den som rådde fram till och med flyktingkrisen. En politik som kan bidra till att flyktingströmmen ökar längs farliga resvägar och innebära nya prövningar för ett land som redan varit resmålet för mer migration än vi klarat att hantera på ett bra sätt.
Integrationen fungerar inte. Trångboddheten ökar, men ändå minskar byggandet eftersom få nykomlingar har råd att efterfråga nybyggda bostäder. Nu ser vi problemen som kan uppstå när kommunplacerade flyktingar fortfarande inte hittat eget boende efter två år i det temporära anvisade boendet. Och vägen in på den reguljära arbetsmarknaden är fortsatt lång och graden av egenförsörjning låg. De problem Sverige redan har med utanförskap bland invandrare och deras ättlingar riskerar att förvärras på ett alarmerande sätt. Sverige behöver en verkligt restriktiv migrationspolitik under överblickbar framtid.
Men Centern och Liberalerna utgör ju tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte mer än 27 procent av riksdagen. Dessa partier borde inte kunna genomdriva en återgång till den gamla migrationspolitiken som de inte har folkligt stöd för. Men risken är att Centern och Liberalerna tillåts använda regeringsförhandlingarna för att tillskansa sig kontroll över frågan. Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna får låna ut sig till det. M och S borde enas om det nu! För Sveriges skull och av självbevarelsedrift. För väljarnas dom lär bli hård om C och L får diktera politiken.