Borgerlighetens minsta parti ska byta ledare. Efter att Dagens Industri publicerat uppgifter om Jan Björklunds avgång, så valde han att i går eftermiddag hålla en presskonferens där han tillkännagav att han inte ställer upp till omval som partiledare.
Relativt nyligen, hösten 2017, gick Jan Björklund segrande ur en ledarstrid mot Birgitta Ohlsson. Då var han väldigt angelägen om att sitta kvar. Nu, drygt ett år sedan, framställer han det som den naturligaste sak i världen att han avgår efter tolv år som partiledare.
Min tolkning är en annan. Det var de renodlat borgerligt sinnade liberalerna som stödde Jan Björklund mot Birgitta Ohlsson. En grupp som han sedan dess till stora delar har alienerat genom det sätt som han skött regeringsförhandlingarna. Nu har han inga vänner kvar. Många av dem som är besvikna på Januariöverenskommelsen (Jöken) vill att han ska gå. Och många av dem som tycker att uppgörelsen var rätt vill ÄNDÅ bli av med Jan Björklund som partiledare
Förutom ovanstående finns det ju också andra skäl för en liberal att vara missnöjd med hans ledarskap. Valresultaten har med Jan Björklund som partiledare varit en serie av besvikelser. Lars Leijonborg avgick efter att Liberalerna fick 7,5 procent i riksdagsvalet 2006. Det är en nivå som partiet aldrig nått upp till sedan Jan Björklund blev partiledare i september 2007. Björklunds bästa resultat var 2010 (7,06 procent) och i fjolårets val blev det 5,49 procent.
Regeringsförhandlingarna och Jöken har inte gjort att opinionsläget ljusnat. Tvärt om, så talar allt för att Liberalerna skulle åka ur riksdagen i ett val som hölls nu.
Björklunds efterträdare får ett fögderi som blir oerhört svårt att förvalta. Vad är motsatsen till ett dukat bord? En kökkenmödding av resterna från redan ätna måltider och ingenting i skafferiet. Efterträdarens största tillgång kommer att vara att det inte är Jan Björklund.
Kommer ledarskiftet att innebära problem för den oheliga fyrklöver som utgör regeringsunderlag. Ja, så till vida att efterträdaren sannolikt kommer att vara än mer angelägen än Jan Björklund att få genomslag för partiets politik. Men samtidigt är Liberalernas stöd inte helt avgörande för regeringen, så länge den tolereras av både Centern och Vänsterpartiet.
Men nog vore det underhållande att se Annie Lööf ensam i den positionen.