Regionstyrelsen beslöt i går att gå vidare med planerna på att avveckla kultur- och fritidsnämnden samt kultur- och fritidsförvaltningen och fördela ansvar och uppgifter på andra förvaltningar. Och på regionstyrelsen och dess ordförande. Detta i ett försök att skapa besparingar i administration och förvaltning utan att det ska behöva drabba verksamheterna.
Jag har verkligen inget emot att man försöker jobba effektivare – det borde finnas ett sådant utrymme – men samtidigt kan jag inte annat än förundras en smula över att man tar ett sådant radikalt steg för en nämnd och en förvaltning som historiskt har varit förhållandevis bra på att respektera de budgetramar som regionstyrelse och fullmäktige har satt upp. Samtidigt motsätter sig den rödgröna majoriteten alla förslag om hur ansvar och förvaltning av hälso- och sjukvård skulle kunna förändras.
Förra årets underskott för hälso- och sjukvårdsnämnden stannade på 82 miljoner kronor, vilket firades som en stor seger för nämnden.
Vården på Gotland är god. Det framgår bland annat av den ranking som kommenteras i den enspaltiga texten här intill. Men det är som om politikerna på Gotland, främst inom den rödgröna majoriteten, har bestämt sig för att hälso- och sjukvårdens ekonomi är per definition omöjlig att kontrollera.
Socialdemokraterna tycktes ha den inställningen redan vid valsegern och maktskiftet år 2010. Trots att sjukvården är en socialdemokratisk profilfråga, så var det Miljöpartiet som pådyvlades ansvaret för nämnden. Och har fått fortsätta bära det ansvaret sedan dess, oavsett resultat.
Kultur- och fritidsnämnden och dess ansvarsområden känns hanterliga. Med dem vågar man laborera. Man kan åtminstone inbilla sig att man kan förutse som kommer att hända. Man kan föreställa sig både åtgärder och resultat.
Men de vågar sig inte på den tyngre hälso- och sjukvårdsnämnden.
Regionstyrelsen försöker lösa den mindre men hanterligare uppgift som man tilldelat sig själv, men lämnar det gigantiska problem som hotar att stjälpa regionens ekonomi orört.