När polisen kritiseras för att våldtäktsfall blir liggande på hög och lämnas utan utredning hänvisas det ofta till brist på resurser. Man måste prioritera. I avsaknad av personal i yttre och inre tjänst väger mordutredningar tyngre. I storstäderna handlar dessa utredningar inte sällan om dödsskjutningar inom den kriminella miljön. Fram till den 13 december hade det skett 306 skjutningar hittills i år med 135 skadade och 40 döda. Det är en fördubbling jämfört med för fem år sedan. I Stockholmsområdet föll 26 personer offer, i Region Syd 10 och i Västsverige skedde 4 dödsskjutningar.
Samtidigt som dödsskjutningarna blir fler har andelen uppklarade mord minskat markant. År 2016 skedde 10 dödsskjutningar i den kriminella miljön i Stockholm. Ingen av dessa klarades upp. Förklaringen till att inte fler våldtäktsanmälningar utreds stämmer säkert. Desto mer oroväckande att det som prioriteras inte leder till resultat.
År 2013 låg andelen uppklarade dödsskjutningar på drygt 80 procent. Även om mordutredningar i kriminella miljöer oftast är svåra finns det anledning att fråga sig varför det har blivit så mycket svårare att sätta dit grova brottslingar. Vad har egentligen förändrats under de senaste fyra åren? Att vittnen hotas och att förtroendet för polisen i många utsatta områden inte är det bästa är självklart en försvårande omständighet. Men så var det väl även 2013?
Det känns föga trösterikt att höra ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving slå fast att man inte kan förvänta sig att mer än en ungefär tredjedel av fallen kommer att klaras upp i framtiden, givet omständigheterna. Det stora problemet är att samla tillräckligt mycket bevis för att få till fällande domar när ingen pratar med polisen.
Löfving efterfrågar större samarbete mellan myndigheter och lokalsamhället. Det är givetvis en viktig grundsten i det brottsförebyggande arbetet. Ofta syns det väldigt tidigt vilka i lokalsamhället som riskerar att bli livsstilskriminella. Skolan, myndigheterna, ordningsmakten och familjen har ett ansvar för att inte en tioåring hamnar snett. Detta får dock aldrig bli en ursäkt från polisens sida. I somras erkände rikspolischefen Dan Eliasson att man behövde allmänhetens hjälp eftersom man inte klarade sin uppgift. Att som Löfving sätta en gräns vid 30 procent uppklarade mord förefaller som en väldigt defensiv hållning.
I Västsverige har antalet skjutningar halverats i år jämfört med förra året. Fyra personer dog. Orsaken är att fler gängmedlemmar för tillfället sitter bakom lås och bom.
Att hålla gängen borta från gatorna och begränsa tillgången till vapen är grundläggande i kampen mot gängen. Bara i Malmö beslagtas 600-700 vapen årligen, men ändå är tillgången fortsatt god. Fler synliga poliser, hårdare straff för vapeninnehav, mer kameraövervakning och längre straff för narkotikainnehav är några skarpa förslag för att slå sönder gängen. Då behöver inte polisen lägga alla resurser på de gängkriminella samtidigt som allmänhetens förtroende urholkas.