Brittisk politik är inte som förr. På torsdag (7/5) är det val i Storbritannien och utgången är osäker. Det brittiska valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar är tänkt att ge regeringar med en egen majoritet i parlamentet. Det har gjort att det normalt blir ett val mellan två alternativ och med ett klart utfall så att landet kan styras tryggt och stabilt.
Så är det inte längre. Ett nytt partisystem, som liknar det europeiska, har växt fram och utfallet blir troligen att landet efter valet ånyo styrs av en koalition. Vilken är dock oklart. Sittande premiärministern David Cameron från Tories, det konservativa partiet, har problem. Normalt brukar en sittande ledare som inte gjort bort sig få förnyat stöd, men denna gång verkar det inte hjälpa att brittisk ekonomi går som tåget. Situationen liknar mycket Alliansens i höstas, väljarna har fått andra preferenser när ekonomin går bra. Cameron kan därför inte automatiskt räkna med omval.
Camerons utmanare Ed Milliband från Labour, socialdemokraterna, har dock nog så många problem. Efter folkomröstningen om utträde i Skottland har Labour kraftigt tappat förtroende i norr, som varit ett stabilt Labourfäste sedan 1990-talet. Istället attraherar det skotska nationalistpartiet, SNP, som vill bryta Skottland ur Storbritannien. Det är ett vänsterinriktat parti som spås kräva långtgående förmåner för Skottland för att bli stödparti åt Labour. Camerons taktik mot Labour har varit att betona att en röst på Labour ger skotska nationalister inflytande. Anspelningen på engelsk nationalism har delvis verkat gå hem bland väljarna, men kan på sikt äventyra den brittiska unionen om det uppstår osämja mellan de ingående delarna.
Samtidigt råder EU-kritiska strömningar i delar av väljarkåren. Ett av Camerons problem är att han tappat röster till EU-kritiska Ukip, som är lierade med Sverigedemokraterna i EU.
Cameron har försökt stöka undan EU-frågan genom att utlova en omförhandling med EU och därefter en folkomröstning om han vinner valet. För Sveriges del kan situationen bli brydsam. I EU har vi de bästa relationer med Storbritannien då båda verkar för ökad frihandel, lägre jordbrukssubventioner och att makten ska ligga hos medlemsstaterna snarare än hos byråkrater och institutioner i Bryssel.
Tvingas en kommande svag brittisk regering framställa omöjliga förhandlingskrav eller driva landet ur EU tappar Sverige en mycket viktig partner. Går det så långt att Storbritannien lämnar omviktas styrkeförhållandena i EU och risken är stor för en omorientering av EU åt ett federalare håll. Vi riskerar också att få en tull- och byråkratimur mot Storbritannien, som efter Norge och Tyskland är Sveriges tredje största handelspartner.
Även om oredan i Storbritannien inte skulle gå så långt skulle en oklar politisk situation med omfattande inre slitningar vara nog så allvarligt. Om en av EU:s starkaste tillväxtmotorer börjar hacka på tomgång hotas på sikt hela EU:s tillväxt och återhämtning från finanskrisen.