Moderaterna ligger skrynkligt till. Det framgick med all oönskad tydlighet väldigt väl i debatten i SVT:s Agenda mellan partiledaren Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson. Det finns ingen gemensam borgerlig hållning om hur migrationspolitiken ska se ut efter valet. Men Moderaterna fortsätter agera som om Alliansen fortfarande existerar.
Ulf Kristersson är en god debattör. Men han förlorade ändå debatten i Agenda eftersom partiet intagit en ställning som inte går att förklara. Åtminstone inte på ett bra sätt som inte känns krystat.
Hur framstod Moderaterna när Jimmie Åkesson undrade varför Moderaterna inte kan prata med Sverigedemokraterna, när till och med Nordkorea och Sydkorea kan prata med varandra? Om det finns ett bra svar på det, så hördes det inte då i alla fall.
Alliansen fungerade i valrörelserna 2006 och 2010 eftersom det fanns en samsyn inte bara om politiken utan om hur samarbetet och meningsskiljaktigheter skulle hanteras. Nu saknas de borgerliga politikerna helt samsyn i en fråga som sakpolitiskt är helt central och samtidigt skattas som mycket viktig av väljarna.
Det är bara drygt fyra månader till valet men det har länge varit uppenbart att Alliansen inte är vad den vad. Centerpartiets huvudlösa beslut att agera stödparti åt ett bottenlöst uselt regeringsförslag var som att rycka ur sladden för en icke fungerande valmaskin. Moderaterna har inget att vinna och allt att förlora på att fortsätta låtsas som att den rör på sig.
Jag tror att Moderaterna i detta läge borde göra det som Socialdemokraterna var bra på en gång i tiden. Gå till val som ett parti med ambitioner om att erövra regeringsmakten utan att inskränka sin egen handlingsfrihet av hänsyn till andra partier. Och sedan göra det bästa möjliga av valresultatet.
Om vi efter valet på nytt hamnar i en mandatperiod där en minoritet av socialister tillåts härska av en opposition förlamad av sin egen bacillskräck... ja, då vet jag inte hur mycket det blir kvar av borgerligheten och inte heller vad som kommer i dess ställe.