Nog tycks det som att låsningarna på Gotland liknar dem i rikspolitiken, även om förutsättningarna skiljer sig åt på många sätt. Vilket väl illustrerar att det inte är så avgörande vilket block som är störst. Så länge inget av blocken har majoritet så kan det block som erövrar "regeringsställningen" inte vara säkert på att vinna alla voteringar.
Att döma av hur svårt Centerpartiet och Socialdemokraterna har att tala med varandra – Eva Nypelius (C) och Meit Fohlin (S) är inte ens överens om vad som sagts och vilka krav som ställts – så anar jag att det kan bli som jag tidigare har gissat. Alliansen får försöka styra regionen ur sin minoritetsposition och mentalt förbereda sig på att man kan förlora en del voteringar när Sverigedemokraterna röstar med ett enigt vänsterblock. I ett sådant läge tycker ju jag att det kan vara läge att åtminstone tala med SD för att ta reda på hur de förhåller sig till ett antal frågor, så att man kan få en aning om det politiska utrymmet för en sådan minoritetsregim. Men det tycks vara med SD som med tjejbacillerna i lågstadieåldern, minsta kontakt kan leda till påståenden om en stor smittorisk.
Däremot tror jag inte att sakpolitiska förhandlingar med SD kan fungera och absolut inte att integrera dem i en koalition. Det finns sakpolitiska skäl till det, men det beror också på SD:s amorfa natur här på Gotland.
Att förlora voteringar behöver inte vara så väldigt omstörtande i lokalpolitiken. Se på det rödgröna block som styrt i åtta år på Gotland. Det har inte ens hållit ihop i alla voteringar. Men förloraren har bitit ihop, koalitionen har hållit och fortsatt regera utan att harmen tillåtits förhindra ett fortsatt samarbete.
Även om Eva Nypelius och de andra borgerliga partierna kan få fyra besvärliga år så kan de ju ändå glädja sig åt fyra år då de får oerhört mycket mer inflytande än de haft sedan valet 2010. Mitt intryck är ju inte att SD har speciellt mycket gemensamt med den samlade vänsteroppositionen. Men jag tror det kan vara klokt att söka ett bredare samförstånd i de frågor där förutsättningarna finns och regera med viss ödmjukhet.
Det som oroar är vad som kan hända om det uppstår en krissituation som kräver svåra beslut med stora effekter för verksamheten.