Det kan bli livat på regionfullmäktige i dag, tror jag. Med en borgerlig minoritetsregim som lägger förslag och hoppas på det bästa istället för att tala med hela oppositionen för att försöka förankra budgeten så bäddar man för överraskningar. Och i sådana här sammanhang finns det inga positiva överraskningar.
Om Eva Nypelius har hoppats på någon återhållsamhet från oppositionen så har hon hoppats förgäves. Hela det rödgrönrosa blocket har lierat sig i ett gemensamt budgetförslag som samtliga i koalitionen ingående partier kommer att rösta på. Det innebär att de får majoritet om och när Sverigedemokraterna bestämmer sig för att rösta med dem.
Jag ska inte påstå att de rent ut flörtar med SD, men nog andades deras gemensamma insändare i fredagens GA att de hoppas få externt stöd för många av förslagen i den rödgrönrosa budgeten, så att det kan antas. De håller inte igen för att SD inte ska få inflytande. Inte ett skvatt. Och varför skulle de göra det. Det är klart att de ska försöka få genomslag för sin politik.
Hur stora avvikelser från det egna budgetförslaget kan den borgerliga koalitionen acceptera? Hur långt ska det gå innan de anser att de inte längre kan ta ansvar för den helhet de inte har kontroll över? Vad krävs för att de ska avgå och lämna över till någon annan regim?
Jag vet inte. Men jag tror mig veta att Eva Nypelius har en mycket stark övertygelse om att det överhuvudtaget inte ska pratas med SD, och det är naturligtvis risk för att det blir mer och mer frestande för SD att visa sitt missnöje och allt tydligare markera att man kan utöva inflytande även om man aldrig får ett ord med i laget i förväg.
Måndagens möte är bara den första verkliga holmgången i en konflikt som kommer att bli lång.