Moderaterna på Gotland väntade in i det sista med att utse sina kandidater till de ledande posterna inom Region Gotland. När nomineringarna till slut kungjordes till måndagsförmiddagens fullmäktigemöte så var de inte oväntade, eftersom det redan skrivits och glunkats om dem. Men det var ju inte de namn som väljarna hade anledning att förvänta sig på grundval av hur valsedeln såg ut.
Till regionstyrelsen och som regionråd nominerade Moderaterna Jesper Skalberg Karlsson och Andreas Unger som stod som 10:a respektive 19:e på valsedeln.
Jag har verkligen inte lust att nu recensera Moderaternas val, men det är klart man undrar hur det resonerats när det sägs så lite om detta och när processen bakom nomineringarna hanterats utan transparens och utan skyndsamhet. Och nog är det olyckligt om man hanterat nomineringarna så att det sprids misstämning bland dem som har betydligt mer erfarenhet från lokalpolitiken än de nya regionråden har. Det är ju inte så att något parti har en bottenlös talangpool att hämta nya kandidater till krävande poster ur.
Handlar det om att somliga kandidater tyngs av att bära hundhuvudet för valresultatet på ön? Jag vet inte. Men i så fall är det inte tydligt att det finns så många hundhuvuden att dela ut. Valet på Gotland gick inte så bra. Men det gjorde det inte i riket heller. Och när det gäller de röster som avgavs på Gotland så tappade Moderaterna faktiskt mindre i regionvalet än i riksdagsvalet.
I riket förlorade Moderaterna 3,49 procentenheter i riksdagsvalet.
På Gotland förlorade Moderaterna 4,72 procentenheter i riksdagsvalet. Och en riksdagsledamot.
I regionvalet förlorade Moderaterna 2,05 procentenheter.
I relativa termer framstår det skrala valet till fullmäktige som den mindre motgången.
Moderaternas nomineringar kanske framstår som udda. Men de ska heller inte överdramatiseras.
Personval är svåra att hantera när fler är hugade än som kan väljas. Hur det än hanteras kommer utfallet att bli en besvikelse för somliga och ingen har rätt att bli utvald. Och det finns trots allt ett inslag av omtanke – även om det inte upplevs så av den förbigångne – när motiven till personval inte redovisas. Liksom det finns ett skäl till att voteringar i personfrågor ofta är slutna medan det bedöms som demokratiskt betydelsefullt att det redovisas vem som röstar hur när det gäller sakpolitik. Till och med riksdagens talmansvoteringar var slutna, vilket jag i och för sig kan tycka faktiskt var demokratiskt tveksamt.
Till syvende och sidst är Moderaternas nomineringar en intern angelägenhet, liksom de eventuella konvulsioner som följer i nomineringarnas spår. De nominerade, som sedan också valts av fullmäktige i vederbörlig demokratisk ordning, recenseras bäst för vad de gör och inte gör, snarare än för hur de valdes ut. Att en och annan väljare känner sig lurad – som den som skriver på dagens insändarsida – tillhör dock också det som partiet nu får leva med.