Under medeltidsveckan råder knappast någon brist på tolerans och aktiviteter för dem som har dragning åt det medeltida hållet. Men det tyckte inte den anonyma person som inte kom in på en Visbys krogar, på grund sina medeltidskläder, vilket Helagotland rapporterade om i lördags.
Det väckte också visst rabalder i sociala medier. En vanlig uppfattning där är att eftersom besökarna till medeltidsveckan spenderar pengar i staden så bör de också få klä sig som de vill på krogen. Men krögarna har inget kollektivt ansvar för medeltidsmänniskorna. Man kan nog räkna med att marknaden löser saken ändå. Så länge det finns mycket medeltidsklädda personer på stan så kommer det sannolikt finnas tillgång på lokaler som släpper in dem.
Den aktuella krogen i fråga har klädkoden ”casual clothing”, varför utklädda personer inte kommer in. De flesta krogar har dock ingen policy på området. Men även om det skulle råda en hårdför restriktiv, nästan medeltida, inställning från branschen så skulle det inte vara ett problem av principiell natur. Vad saken kokar ned till är företagarnas rätt att bedriva sin verksamhet med den karaktär och inriktning de vill. För att locka den publik man riktar sig till.
Krögarna får således ha regler om att alla besökare ska ha vita kläder eller rosa kläder eller vanliga kläder. Eller heltäckande kycklingdräkter. Eller inga kläder alls, även om det möjligen kräver viss avskildhet.
Det är nyttigt att komma ihåg att det inte är någon mänsklig rättighet att vara kund hos en näringsidkare. De får neka personer att bli kund efter eget huvud. Det gäller oavsett bransch.
Det enda hinder för detta är grunderna för diskriminering i lagstiftningen. En person för inte diskrimineras på grund av kön, könsöverskridande identitet, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Anledningen till att just de här grunderna är fastställda i lagstiftningen är att de är omöjliga eller mycket svåra att påverka för individen.
Man kan fundera på om politiska värderingar borde ingå i grunderna. Det är inget man ändrar i brådrasket. Och det saknas inte exempel på människor som blir diskriminerade av den anledningen, vilket skadar både individer och den fria åsiktsbildning. Men i övrigt synes det inte behövas fler diskrimineringsgrunder.
Valet att klä sig i särk eller ringbrynja återfinns inte bland de juridiska grunderna för diskriminering. Tur då att kläderna går att ta av.