Gneab:s tillförordnade vd Peter Lindvall väcker i gårdagens GA frågan om hur styrelserna i regionala bolag sätts samman. ”Om man ska följa aktiebolagslagen ska ledamöterna verka för bolagets bästa” säger han. När tillsättningen av styrelser sker tittar man oftast på partitillhörighet. Det är dock ingen garanti att partipolitisk övertygelse är den främsta kompetens som ett aktiebolag eftersöker till sin styrelse. I ett aktiebolags styrelse förväntas man som ledamot inte bedriva partipolitik. Det är välkommet att Lindvall lyfter den här frågan. Erfarenhet och kunskap från fastighetsmarknaden skulle vara en självklar kompetens i privata fastighetsbolag och det borde också gälla i kommunala sådana.
Med risk för att hänfalla åt hårklyveri så kan det ändå vara på sin plats att påpeka att det faktiskt inte står uttryckligen i aktiebolagslagen att styrelsens ledamöter ska verka för bolagets bästa. Det följer snarare av den långt gående lojalitetsplikt som omfattar både vd och styrelse. Dessa regler framgår inte direkt av lagtexten, men är en tungt vägande princip.
Förutom aktiebolagslagen bör varje styrelseledamot av kommunala bolag vara insatt i kommunallagen. Enligt den så är det tillåtet för kommuner och landsting att bedriva näringsverksamhet i aktiebolag. Men med vissa förbehåll: ”Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmar i kommunen eller landstinget.” (kommunallagen 2 kap 7§).
Det går att ifrågasätta om ett bolag som Gneab, vars syfte bland annat är att förvalta och hyra ut kommersiella fastigheter, kan anses bedriva allmännyttig verksamhet i ordets rätta bemärkelse. Det går också att ifrågasätta om det är rätt att, utan vinstsyfte, hyra ut fastigheter till privata näringsidkare. Det finns alltså fog för att anse att Gneab:s verksamhet inte är förenlig med kommunallagen, och även om den är det, så måste man ställa sig frågan om det är lämpligt med sådan verksamhet i offentlig regi.
Många chefer i kommunala bolag rekryteras från näringslivet där vinstsyftet är hela drivkraften bakom de beslut som tas. När en sådan person hamnar i bolag som inte får visa vinst så är det som att försöka få en elitidrottare att prestera ”lite halvdant” i en tävling. Ur vinstintresset föds drivkraften bakom produktutveckling, rationalisering och förbättringsarbete.
Med facit i hand, är det lätt att tycka att Gneab har lyckats väl med att driva bolaget utan vinst, men när det gäller det allmännyttiga i verksamheten så finns betydligt mer att önska.