Rysslands vilja att flytta fram sina positioner i Östersjöområdet har under hösten framför allt synliggjorts för allmänheten genom nyhetsrapporteringarna om kränkningar av svenskt luftrum och misstanke om kränkning av svenskt vatten.
Försvarets insats i Stockholms skärgård för ett antal veckor sedan följdes av massmedia nästintill timme för timme. Därtill har det rapporterats under året om kränkningar av danskt och finskt luftrum och Putins sändebud Sergel Markov sa i en intervju i SVT att Lettland och Estland har anledning att vara rädda – ”om det blir krig är det möjligt att det inte blir något kvar av de här länderna”. Markov beskrev även Rysslands annektering av Krim som ”försvar mot en fientlig omvärld”. Ett synsätt som Ryssland är tämligen ensamma om.
Samtidigt har det också blivit alltmer känt hur Ryssland använder information som ett sätt att få övertag. Markov beskrivning av annekteringen av Krim är inte en impuls. Den fria pressens alltmer begränsade livsrum i Ryssland inte en slump.
I en informationsstyrd värld där internet suddat ut gränserna har makten över ordet blivit lika viktig som reell styrka. Detta har Putin insett och detta använder han. Rysslands bild av Krimannekteringen och andra händelser i omvärlden prånglas ut i massmediala sammanhang och sociala medier har också fått spela en betydande roll. Allt för att få folket med sig. Allt för att styra.
Rysslands sätt att använda information och desinformation och hur man agerat i förhållande till massmedia i sitt eget land väcker obönhörligen frågan om kritiskt granskande. Med all den information som samhället dagligen översköljs av åläggs ett betydligt större ansvar på mottagarna att kritiskt lyssna och se och i förlängningen också kritiskt granska. Vem har sagt detta? I vilket syfte? Varifrån kommer informationen?
Politiskt blir det också betydligt svårare att förhålla sig till en motpart som inte delar den verklighetsuppfattning som övriga delar av västvärlden gör. I en förhandlingssituation nästan omöjligt. Konfliktytorna blir med ens mycket större.
Maktspel kan utspelas på många olika plan. Informationsflödet har blivit ett sådant. I förlängningen är det ett direkt hot mot demokratin om allmänheten inte kan förhålla sig nykter och kritisk till informationsflödet. Vikten av en fri press bli påtaglig, en fråga som även diskuterats under hösten med anledning av många ställda frågor men få svar från kulturminister Bah Kuhnke. Det svenska presstödet och Putins agerande kan tyckas ha lite gemensamt men faktum är att frågeställningarna visar varsin sida av myntet; den ena sidan hur det går om inte den andra sidan sköts.
I väntan på svar med ett konkret innehåll från kulturministern kan omvärlden bara uppmanas till att förhålla sig kritisk till Krims annektering som ” ett försvar mot en fientlig omvärld” eller dylika ryska omvärldsbeskrivningar. För det kan nog hållas för visst att Putin inte kommer göra det.