Idrottsarenan på Visborg kan få en krögare som drar igång restaurangen igen, vilket GA skrev om i onsdags. Detta drygt ett år efter den förra krögarens konkurs.
På ett sätt kan jag förstå att det har tagit tid. Något måste ju i grunden förändras för att projektet ska bli hållbart. Det är en besvärlig plats att driva restaurang på om man inte har ordentlig draghjälp av den verksamhet som pågår i arenan. Oftast när jag kör förbi nuförtiden, så hjälps ett par bilar åt för att bygget inte ska se helt övergivet ut.
Den som tar över restaurangen i arenan bör nog fundera över hur den själv kan bidra till att locka evenemang och människor till platsen, för att öka tillströmningen av hungriga och törstiga.
Men å andra sidan blir jag fundersam över att det tagit mer än ett år. En restaurang bedöms ju rimligen som en viktig del av arenan för de föreningar som använder den. Filip Reinhag säger också detta till GA: att idrottsföreningarna har legat på för att få igång restaurangen igen.
Jag kan inte låta bli att komma att tänka på hur man resonerade i min golfklubb. Även om det naturligtvis är en skillnad på en golfklubb och en arena där flera olika föreningar har verksamhet.
En skillnad är att golfklubbar är vana att själva ta det fulla ansvaret för sina egna anläggningar.
Även om jag är jävig så tror jag inte att det är många som säger emot om jag påstår att Visby golfklubb är en anläggning i skandinavisk toppklass. För drygt ett decennium sedan bestämde man sig för att skruva upp ambitionsnivån och rankas nu som 2:a i Sverige.
Tidigt konstaterade klubben att något måste göras åt restaurangen. Entreprenörerna hade svårt att få snurr på verksamheten. Det var inte så illa att någon gick i konkurs. De gav det ett år eller två, gav upp och gick vidare.
Ryckigt och instabilt. Så ville klubben inte hade det, eftersom man såg en välfungerande restaurang som en viktig del av och på många sätt en nödvändig förutsättning för all annan verksamhet på platsen. Man beslöt sig för att driva restaurangen i egen regi, beredda att ta en förlust där för att helheten skulle fungera väl.
Klubben gick back sisådär en halv miljon på restaurangen första året. Andra året gick det något bättre. Med tiden har man vässat verksamheten – andelen matgäster som inte spelar golf ökar – och de senaste fyra åren har en välfungerande restaurang genererat ett överskott för klubben.
Vad vill jag ha sagt med detta?
Att Regionen borde starta en egen restaurang i arenan och gladeligen svälja alla förluster?
Hehe. Nej. Absolut inte. Det verkar inte alls aptitligt.
Snarare borde regionen försöka hitta en lösning så att den inte är inblandad i driften av arenan. Överhuvudtaget. Regionens sätt att sköta arenan bidrar till svårigheterna att driva en restaurang i den. Jag tror också att Regionens syn på ”marknadshyror” bidrog till den första konkursen.
Marknadshyror har inget med hyresvärdens kostnader att göra, men mycket med möjliga intäkter. Marknadshyran på en restauranglokal i ofta folktom sportarena i en tallskog utanför Visby är sannolikt noll. Om den inte är negativ.
Vems ansvar är det att ordna så att det finns en restaurang i arenan? Tja, vilka är det som pressat Regionen i frågan? De föreningar som har ett intresse av restaurangen borde – förhoppningsvis i förening med en ny entreprenör för hela arenan – vara bättre skickade än Regionen att hitta en lösning.