Få saker, om ens något, utgör ett större hot mot ett långsiktigt socialdemokratiskt styre än rådande blockpolitik. Alliansen har sedan bildandet 2004 varit en nagel i ögat på socialdemokraterna. Genom uppgörelsen mellan Olofsson, Reinfeldt, Leijonborg och Hägglund har de fyra borgerliga partierna utgjort ett trovärdigt regeringsalternativ samtidigt som man effektivt stoppat socialdemokraternas flörtande åt både höger och vänster utifrån hur de politiska vindarna blåser. Inte undra på att Löven så fort han får möjlighet ondgör sig över blockpolitiken.
Enligt Sifos mätning för perioden 5-15 oktober 2015 hamnade socialdemokraterna på 24,6 procent. Inte sedan Juholts sista tid som partiledare har stödet för socialdemokraterna varit så lågt. Valresultatet på 31 procent kan Löven numera bara drömma om. Dåliga opinionssiffror, passivitet i regerandet, DÖ, flyktingsituationen – det hade kunnat börja bättre. Om inte Löven ska bli ihågkommen som en Juholt fast i regeringsposition måste det snart vända. Och vad skulle då passa bättre att ta hem till högkvarteret på Sveavägen än en splittrad allians?
Av precis samma anledning som Alliansen är det största hindret för ett långsiktig socialdemokratisk regering är också Alliansen det enda sättet att tillförsäkra ett borgerligt styre av landet. Om inte de fyra borgerliga partierna håller ihop faller allt det som byggts upp under de gångna elva åren.
Självklart finns det ett behov för de mindre partierna att profilera sig och förnya sig. Det visar inte minst kristdemokraternas ställningstagande mot Dö, vilket resulterade i att det parlamentariska läget förbättrades i samma takt som opinionssiffrorna för Kd ökade. Kd har tagit flera steg åt höger genom Ebba Busch Thor. Men till skillnad från Birgitta Ohlssons utspel om att folkpartiet inte stänger dörren för att regera med socialdemokraterna är kd:s högerkliv inom ramarna för Alliansen. Det är inte Birgitta Ohlssons tyckande.
Birgitta Ohlssons uttalande går svårligen att tolka på annat sätt än att hon även öppnar dörren åt vänster. Känt är att folkpartiet kommer rösta med regeringen avseende slopat vårdnadsbidrag och tredje pappamånad. Dörren står på glänt och det är svårt att tänka sig någon lyckligare för det än Löfven. Om folkpartiet öppnar upp dörren till socialdemokraterna faller Alliansen. Faller Alliansen har socialdemokraterna en konkret väg tillbaka till fornstora dagar. Och Löfven blir den som löser upp den politiska gordiska knut som Alliansen varit för socialdemokraterna. Allt skulle vara honom förlåtet om så blev fallet.
Enligt Sifos mätning var Alliansen största blocket med 41,1 procent. Det visar att Alliansen fungerar. Alliansens politik fungerar. Regeringens politik har inte varit någonting annat än ett misslyckande sedan den 14 september 2014. Regeringsmakten är lockande, men den får inte för stunden vara så lockande att nuet överglänser det långsiktiga kloka. Att hålla ihop Alliansen är centralt. Folkpartiet måste höja blicken och se till långsiktigheten. Eller rättare sagt, Birgitta Ohlsson måste höja blicken. En sprucken Allians vore det största köttben en s-ledare kan få. Låt Löfven alltjämt få stilla sin hunger på annat sätt.