I Voltaires satiriska 1700-talsroman Candide indoktrineras den unge Candide av sin lärare Pangloss i den samtida filosofen Leibniz lära. Allting har en mening och vi lever i den bästa tänkbara av alla världar.
(Det finns för övrigt ett chokladkex av märket Leibniz som jag med visst fog brukar hävda är det bästa tänkbara av alla chokladkex.)
Jag ska inte närmare gå in på alla hemskheter som drabbar Candide, hans älskade Kunigunda och läraren Pangloss – de tvingas utstå vidrigheter på löpande band – men ingenting får Pangloss (och länge Candide) att sluta hävda sin filosofi.
Jag tänkte på Candide under gårdagens debatt i regionfullmäktige om årsredovisningen för 2016. Regionens ekonomi är mycket svag. Bara ett av sex uppsatta mål nås. Revisorerna kritiserar nämndernas sätt att redovisa sin verksamhet. Två av nämnderna noterar mycket stora underskott. Men ingenting hindrade nämndordförande efter nämndordförande att avlösa varandra i talarstolen för att hålla anföranden om hur framgångsrika de faktiskt har varit under 2016. Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) – 82 miljoner back – talade om ett ”riktigt bra resultat”. Tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) konstaterade att det var ont om vatten i fjol men... – ”vi har ju löst problemet”. Vilket bland annat de som nekas att ansluta sig till VA-nätet nog inte är beredda att skriva under på.
Byggnadsnämndens Karl-Allan Nordblom (MP), vars bygglovskö utgör ett allvarligt hinder för utveckling, pratade om hur Regionen lyckats behandla fler bygglovsansökningar under 2016 än 2015. Underskottstyngda socialnämndens ordförande Maria Björkman (S) listade alla skäl till att nämnden borde känna stolthet. Och så vidare. Från ALLA som är ordförande i en nämnd.
Så som styrningen av Region Gotland fungerar just nu – det är tydligen så Regionen fungerar när de rödgröna tycker att de gjort riktigt, riktigt bra i från sig.
Slutsatsen måste bli att tillståndet på Gotland är så bra det bara kan bli. Vi lever på den bästa tänkbara av alla öar.
I slutet av Voltaires roman är Candide, Kunigunda och Pangloss svårt märkta av allt de varit med om. Men de har överlevt och bor tillsammans på en liten gård, där de kan leva av det de själva producerar. Pangloss mässar vidare om sin filosofi, men Candides tålamod är lika svårt prövat som han själv, och han avbryter Pangloss och säger:
”Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård”.
Jag hade god lust att avbryta gårdagens anföranden i regionfullmäktige med impertinenta frågor om både det ena och det andra. Själv känner jag ju att 2016 inte riktigt utgör ett exempel på det yppersta som Region Gotland förmår. Jag skulle vilja påstå att det tvärt om finns ganska stort utrymme för förbättringar. För den som har intresse av att odla och utveckla.