Det är påtagligt hur lite makt man har över sin egen mark. Det är ett problem som lägger allt för stora begränsningar av äganderätten och hindrar utveckling. Mer noggrant uttryck är det en serie problem, i form av ett antal riksintressen, strandskydd, grannars överklagande, segdragna detaljplaneprocesser samt olika tjänstemäns varierande servicenivå.
Det är ur det perspektivet man behöver se på den lätt infekterade frågan om lekplatsen Pannkaksträdet. Marken ägs av entreprenören Pigge Werkelin, som har för avsikt att bygga bostadshus på platsen. Det kräver planläggning, vilket regionen hållit på med sedan 2013. Sex års handläggning är ingalunda något rekord för Gotland. Att detaljplaner i regel tar allt för lång tid är heller inget unikt för regionen.
Just Pannkaksträdet är på sätt och vis en följd av den utdragna processen. I väntan på detaljplan har entreprenören byggt en flitigt använd lekplats på platsen, vilken har växt till sig så pass mycket att den enligt regionen och länsstyrelsen är att betrakta som ett nöjesfält. En i sig inte orimlig tolkning, som dock kräver att entreprenören river bygget.
Medan grannarna till lekplatsen har protesterat mot planerna, och detaljplaneprocessen dragit ut på tiden, har Werkelin överklagat beslutet om rivning. Först till länsstyrelsen, därefter till mark- och miljödomstolen. Man kan tycka vad man vill om den här ömsesidiga gisslansituationen. Men Werkelin lyckas sätta ljus på det faktum att grannarna till lekplatsen inte bara störs av den. De störs av planerna på att bygga bostadshus på marken.
Det är lätt att förstå grannarnas frustration över felparkerade bilar, såsom framgår i GA i juli. Det är inte heller svårt att begripa att de är missnöjda med förändringen av landskapet, från ett fint fält till en inte fullt lika vacker lekplats. Men principfrågan avseende den pågående detaljplaneprocessen med inriktning mot stugor är en annan.
En rimlig grundprincip är att man äger sin mark, men inte sin utsikt. Det är också vad som gäller rent juridiskt, med undantag endast för synnerliga skäl, exempelvis mycket stora förändringar som skuggar, eller ger mycket insyn, i befintlig bebyggelse. Att ett område ändrar karaktär ska inte vara ett hinder för en ny detaljplan. I så fall skulle det inte bli några nya planer, eftersom en förändring av ett område ligger i detaljplanens natur.
Vad gäller Pannkaksträdets framtid så kommer sannolikt det rättsliga beslutet till slut inte förändra regionens krav på rivning. Och väl där får det lov att verkställas. Gällande regelverk, beslut och domar gäller även driftiga entreprenörer. Detaljplaner ger en välbehövlig förutsägbarhet i hur ett område får exploateras. Det gynnar både gamla och nya investeringar på platsen. Efterfrågan på ett Pannkaksträd finns uppenbarligen. Och precis som entreprenören själv antytt så kan man ju flytta det till annan plats.
En god utveckling kommer av kombinationen av att ha rättssäkra regler och driftiga entreprenörer som söker sig fram genom regelverket och även testar det emellanåt. Man skulle bara önska att regelverket vore lite mer lätthanterligt och byråkratins kvarnar malde lite snabbare.