Erik Nord, polischef i Storgöteborg, satte igång en eldfängd debatt när han sade till Göteborgs-Posten att man bör överväga att dra in jihadisters svenska medborgarskap. Moderaterna ställde sig snabbt positiva till förslaget liksom även Sverigedemokraterna som har varit för det sedan tidigare.
Justitieminister Morgan Johansson (S) svarade kryptiskt att han är besviken över att Alliansen inte vill upprätthålla grundlagen och att vi inte ska göra människor statslösa. Det är en märklig invändning. Till att börja med är poängen med att ändra lagar just att de behöver förändras. Dessutom handlar förslaget endast om att ta ifrån jihadister med dubbla medborgarskap deras svenska medborgarskap. Att göra någon statslös strider mot Sveriges internationella förpliktelser. FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948 stadgar i artikel 15 varje människas rätt till ett medborgarskap och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet förbjuder att personer görs statslösa.
Det är lätt att förstå lockelsen i att ta ifrån terrorister deras medborgarskap. Vi vill verkligen inte ha dem här och om vi kan slippa det är det värt att överväga. Det är människor som har begått fruktansvärda brott eller som genom sitt stöd har sett till att dessa brott kan begås. Om de också har ett annat medborgarskap, varför inte ta ifrån dem deras svenska?
Under detta ligger dock de mer grundläggande frågorna om vad medborgarskapet är, vad det bör vara och hur det bör uppnås. Vad innebär egentligen ett svenskt medborgarskap, gör det dig till svensk? Förmodligen inte. Väldigt få har någon egentlig uppfattning av medborgarskapet alls. Det skulle kunna fungera som ett sammanhållande kitt men gör det inte i dag.
En av förklaringarna till detta är att det delas ut som tack för att du har varit här tillräckligt länge. Det är egentligen allt som krävs. Det finns ytterligare några krav, men de handlar om att du måste ha betalat skatt och inte begått brott. Helt enkelt att du har uppfyllt samhällets lägsta tänkbara krav.
Detta har också medfört att medborgarskapet inte värderas tillräckligt högt. Visst, det visar att du har bott här en viss tid, normalt sett minst fem år, men det är också allt. Detta talar för att dra in jihadisternas medborgarskap. I hög utsträckning betraktar varken samhället eller de själva sig som svenskar.
Men medborgarskapet skulle kunna betyda mycket mer. Det skulle kunna vara ett bevis på att man har tagits upp i samhället, främst tack vare de egna bedrifterna. Att man har lärt sig språket på en tillfredsställande nivå. Att man har en grundläggande kunskap om Sveriges historia och om hur samhället fungerar i dag. Då skulle medborgarskapet vara något att sträva efter, en bedrift som visar att man faktiskt också är svensk.
Att vara svensk medborgare bör innebära något mer än ett svenskt pass. Så länge det inte är fallet finns ingen anledning att inte vinka farväl till jihadisterna.