Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) gav sin syn på uppdraget i GA i onsdags:
– Primärvården är basen i sjukvården och den vill vi ska vara stark. Den måste fortsätta vara huvudfokus.
Hur ska man i så fall bedöma sittande majoritets förmåga att värna denna bas som varit "huvudfokus" för deras omsorger? Man måste ju fråga sig hur det kan komma sig att primärvården i så hög grad bemannats med hyrpersonal. Vad innebär det för kontinuiteten? Hur många gotlänningar är det som har en läkare i primärvården som de kan namnge och som de träffat upprepade gånger? En läkare som är bekant med deras medicinska historia.
GA skrev i mars om hur 14 av 21 läkartjänster inom Regionens egen primärvård var vakanta och att av de sju fast anställda läkarna så var 3,5 i tjänst i fjol. Vårdcentralerna vid Korpen i Visby – Wisby söder och Visby norr – anlitade 60 olika hyrläkare under 2017. Om det är basen för sjukvården så är den både ihålig och ranglig. Det är som att primärvården skulle behöva ett besök på den akutmottagning som den egentligen ska avlasta.
Socialdemokraterna tar nog ändå priset när de i denna situation går till val på utvecklade vårdcentraler med utökade öppettider och speciella äldremottagningar, men utan att bekymra sig om att berätta hur dessa nya uppgifter ska lösas. Ja, samtidigt ska man också bryta beroendet av hyrpersonal.
Hur ska det gå till? De har ingen aning. Finns det någon anledning att tillerkänna Socialdemokraterna någon som helst trovärdighet i dessa frågor? De hade lika gärna kunnat utlova enhörningar med mystiska läkande krafter.
Sverige har fler läkare än någonsin och ändå råder läkarbrist. Läkare i Sverige hinner under ett år träffa betydligt färre patienter än läkare i jämförbara länder. GA publicerade i går en insändare från Christian Ekström, vd för Skattebetalarnas förening, och Johan Gustafsson, Slöseriombudsman, som bland annat nämnde hur snittet i jämförbara länder är 2 500 patientbesök mer läkare och år. I Sverige? Knappt tusen. Klart vi får läkarbrist. Det är något centralt fel med hur vården är organiserad i Sverige och i synnerhet med primärvården.