Försvarsminister Peter Hultqvists (S) tredje och sannolikt sista försvarsöverenskommelse överraskar positivt. Det slutliga budet på 2,7 miljarder kronor per år 2018-2020 är visserligen mindre än vad försvaret hade önskat sig, men ändock en god del mer än de 2 miljarder kronor som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra krävde i somras för att inte M skulle lämna förhandlingarna.
Någon dag innan uppgörelsen mellan regeringen, Centern och Moderaterna presenterades var det dock just det som Kristdemokraterna gjorde. Det kan visa sig vara ett taktiskt mindre lyckat drag. När allt kommer till allt landar uppgörelsen årligen endast knappt 700 miljoner kronor under Kristdemokraternas ultimatum. Att spela solo kan under vissa omständigheter skänka trovärdighet hos väljarna, men det gäller att välja sina strider. Nu när en bred uppgörelse presenteras som innehåller mer pang för pengarna än på åratal framstår partiet som grälsjukt, snarare än ansvarstagande.
De sammanlagt 8,1 miljarderna ska läggas till redan utlovade förstärkningar perioden 2015-2020 och det extra tillslag om 500 miljoner som ingick i vårbudgeten. Det sammanlagda slutresultatet för Försvarsmakt, frivilligförsvar, forskning och MSB landar då på ett påslag om 5 miljarder kronor per år och en successiv ökning från 45 till 53 miljarder kronor. Siffran hade troligtvis blivit ännu högre om inte Miljöpartiet varit en del av regeringen.
Realister och försvarsvänner hävdar att detta inte ens räcker för att uppfylla förre ÖB Sverker Göranssons enveckasförsvar år 2019. Ett uttalande som fälldes runt nyår 2012-2013. Det stämmer och gällde alltså försvaret av ett av fem geografiska områden i Sverige, förutsatt att rekryteringen till försvaret löpte på som den skulle och att regeringen sköt till mer pengar.
Rekryteringsproblemen är dock uppenbara. Från 2015 och framåt har kostnadsökningar och påslag dessutom gjort att Försvarsmaktens pengar inte räcker till. Enligt uppgift begärde försvarsmakten 9 miljarder kronor över en treårs period, nu får man 6,8 miljarder (exklusive frivilligförsvaret) och 400 miljoner kronor i vårbudgeten.
ÖB Micael Bydén var ändock ganska nöjd igår. Istället för att tvingas prioritera kan han nu ta sikte mot 2020. Förutom att sända en signal om enighet till omvärlden får Försvarsmakten något av det den allra mest önskar sig, arbetsro.
Gårdagens tillskott är mer troligt ett golv än ett tak fram till år 2020. Kraftiga neddragningar från den nu satta nivån verkar orimligt givet dagens oroliga omvärld och den pånyttfödda tyngd som försvarsfrågorna har fått.
Snarare är det troligt med ökningar eftersom både KD, L och SD pläderar för större anslag. Sannolikheten har ökat för att Försvarsmakten kommer att få de summor som krävs för att faktiskt kunna utföra det som Riksdagen har ålagt dem att göra. Det är alltid något och en klar förbättring jämfört med förra mandatperioden.