I skuggan av de smått bisarra avslöjandena kring riksdagsledamoten som nu väljer att lämna sina politiska uppdrag för Miljöpartiet och bli politisk vilde – har frågan om partiets kontakter med främmande makt fått förnyad aktualitet. Denna främmande makt är förstås Ryssland.
För en tid sedan skrev partiets utrikespolitiska talesperson Pernilla Stålhammar ett inlägg på sin Facebook-sida. Hon hävdar där att flera högt uppsatta personer med ”tydliga kontakter hos främmande makt” motarbetade hennes kandidatur i det nyss avhållna provvalet till riksdagslistan. Förre utrikespolitiske talespersonen Walter Mutt valdes bort efter att han öppet kritiserat att Miljöpartiet ställt sig bakom värdlandsavtalet med Nato och CETA (handelsavtalet mellan EU och Kanada). Mutt ersattes av Stålhammar. Det kan vara en orsak till motståndet mot henne.
FB-inlägget innehåller även personlig kritik mot Stålhammars tidigare sambo, som 2015 fick sparken från Miljöpartiets riksdagskansli efter att ha odlat alltför nära kontakter med och mottagit gåvor från den ryska ambassaden.
Mannens arbete för ryska intressen fortsatte även efter att han tvingats bort från riksdagen. Ett år senare kontaktade han nämligen sina partikollegor på Gotland och försökte påverka dem i frågan om Gazprom skulle få använda sig av Slite hamn. Då arbetade han som lobbyist för PR-firman Rud Pedersen, något han underlät att avslöja för gotlänningarna.
Tidigare i höstas uppmanade Miljöpartiets presschef i riksdagen sin riksdagsgrupp att inte prata med media om fallet med den misstänkte tjänstemannen. Miljöminister Isabella Lövin, som även fungerar som vice statsminister, sade till Aftonbladet att detta rör sig om ett personalärende. Därför motsatte sig partiledningen vidare utredning om mannen. Frågan är hur de ställer sig till Pernilla Stålhammars anklagelser. Är det locket på där också?
Det är värt att understryka allvaret i situationen. Kopplingarna mellan Sverigedemokraterna och Ryssland är givetvis allvarliga, men SD befinner sig inte i regeringsställning. Det gör MP. Stålhammars påståenden är i själva verket riktade från en person i den direkta närheten till regeringsmakten till ett antal andra personer som troligtvis även de har omedelbar tillgång till maktens korridorer.
Rysslands utrikespolitiska intressen sammanfaller med strömningar inom Miljöpartiet, inte minst Nato-motståndet.
Går man tillbaka lite i historien, till Kalla krigets dagar, så infiltrerade Sovjetunionen och underblåste de våldsamma demonstrationerna mot Natos kryssnings- och Pershingrobotar som svar på Sovjets medeldistansrobot SS-20. Idéer från den tidens fredsrörelse lever givetvis kvar i Miljöpartiet ännu idag.
Oavsett hur man ser på anklagelserna är det dags att Miljöpartiet går till botten med anklagelserna. Ytterst handlar de om en direkt påverkan från främmande makt på den svenska valrörelsen.