Moderaternas Sverigemöte startade i går i Karlstad och 11.45 i dag avslutas det med ett tal av partiledaren Anna Kinberg Batra. Ett väldigt viktigt tal för henne, om hon vill behålla de partiaktivas stöd.
Hennes position bli alltmer utsatt ju mer partiet förlorar i opinionen och ju mer hon själv förlorar i förtroendemätningar. Och när en negativ trend blir den förutsättning som påverkar hur varje nyhet tolkas, så är det inte lätt att vända en pågående utveckling.
Dagens Samhälles påstående i veckan – att ”topp-moderater” vill byta partiledare – var en överdrift. Men för all del, hon har vedersakare på lokal nivå som blir allt modigare ju svagare partiledaren framstår. Framför allt är det dock bland icke partiaktiva vanligare väljare som Anna Kinberg Batras ställning ifrågasätts. Vilket är illa nog.
I en Sifo-mätning som publicerades i Svenska Dagbladet i går så svarade 48 procent av M-väljarna att Moderaterna skulle göra ett bättre val 2018 om Anna Kinberg Batra byts ut. 54 procent av Alliansens väljare tror samma sak.
Toivo Sjörén, opinionschef på Sifo, sade i en kommentar:
– Det är ganska höga siffror. Vi har inga andra jämförelser men det är klart att det är en stor andel som är skeptiska. Undersökningen sätter fokus på en känsla.
I opinionsmätningar 2011 var Moderaterna ungefär dubbelt så stora som i dag. Fredrik Reinfeldt drömde om ett parti som var så brett och profillöst att alla (eller vem som helst) skulle rösta på det. Nu tycks partiet ha passerats av Sverigedemokraterna och Centerpartiet ligger inte långt efter.
Än så länge tror jag trots allt att Anna Kinberg Batra sitter hyggligt säker, men vem vet vad som händer om det börjar luta mot ett Bo Lundgren-val och en notering neråt 15 procent? Ett trauma för partiet.
Om det finns någon tröst i bedrövelsen så är det väl att det stöd Moderaterna förlorat sedan valet inte tycks ha tillfallit de rödgröna. Men å andra sidan är det ett nederlag att stödet för Alliansen (i den mån den verkligen existerar) inte är större, när vi samtidigt har en svag rödgrön regering som är den sämsta och mest valhänta i mannaminne. Men ingen ska ju påstå att de borgerliga utövat sin oppositionsroll med omdöme eller någon påtaglig skicklighet.
Oavsett partiledare så krävs det borgerlig samling för en framgång 2018. Ett tydligt borgerlig alternativ till den rödgröna röran. Men just nu verkar borgerligheten inte skickad att åstadkomma något sådant.