Slutpunkten på ett drev, det vill säga när det avgörs om det var rätt eller fel att hänga ut en person i pressen, skrivs oftast i små bokstäver. Likaså huruvida personen verkligen hade begått någon brottslig handling. Då är förstås skadan redan skedd. Politikern, artisten eller medieprofilen har redan fått sitt liv förstört och ställts vid skampålen på sociala medier.
När #metoo-rörelsen rasade som värst i höstas fanns det ingen tid för eftertanke. Väggen mellan rykten på sociala medier och de pressetiska reglerna i de etablerade mediehusen blev tunnare och tunnare. Till sist blev jakten på lösnummer och klick så stor att anonyma rykten presenterades som fakta i långa reportage och personer namngavs på mycket svaga grunder.
Av de elva anmälningar som inkom från de drabbade och som hamnade hos Pressens Opinionsnämnd slår nämnden fast att det i tio fall det handlar om brott mot god publicistiskt sed. Expressen fälls i fyra fall, men även Aftonbladet och Schibstedt-kollegan Svenska Dagbladet, liksom Dagens Nyheter och Hänt i veckan. För Tidningen Arbetaren använder PON sin grovaste formulering (grovt brott mot god publicistisk sed). Fällningarna rör Martin Timell, Fredrik Virtanen (Aftonbladet), en profilerad medarbetare på SR och en radiopratare.
Tio fall av elva är en oerhört hög andel. Under ett år brukar PON få in 500 anmälningar varav endast 35 leder till fällningar. Allmänhetens pressombudsman, Ola Sigvardsson konstaterer att de försiktighetsprinciper som medier bör hålla sig till inte höll för trycket (DN debatt 25/6).
Man bör skilja på #metoo-rörelsen som var viktig och smått unik och de anklagelser som riktades mot ett antal kändisar. Metoo bör ha förändrat saker på lång sikt till det bättre. Tröskeln för att anmäla sexuella trakasserier på arbetsplatsen eller i det offentliga rummet har sannolikt sänkts. Sexuella trakasserier och sexualbrott är allvarliga samhällsproblem och är brottet tillräckligt allvarligt ska det avgöras i domstol. I den lavin #metoo utlöste blandades dock ohyfsat beteende och fylletafsande med allvarliga sexuella övergrepp och våldtäkter. Förmågan att minnas en bestämd händelse (kanske i berusat tillstånd) efter 10, 15 eller 20 år ifrågasattes inte.
PON konstaterar i efterhand att Expressen, SvD, Aftonbladet, DN, Hänt i veckan och tidningen Arbetaren hade för svaga belägg för sina anklagelser.
Till försvar för anklagelserna mot Virtanen finns en nedlagd, fem år gammal undersökning. Till grund för skriverierna om Martin Timell fanns en anmälan men det eventuella brottet hade vid den tidpunkten inte prövats i domstol ännu. För de två övriga fanns det vaken anmälningar eller utredningar, allt byggde på anonyma tips som gällde händelser som inträffat för länge sedan.
De stora mediehusen har uppenbarligen också något att lära av metoo.