Under hösten genomfördes förändringar i avfallstaxan och ön fick en ny sådan per den 1 oktober 2014. Att avfallstaxor revideras och omarbetas för att bättre anpassas efter rådande förhållande är både begripligt och förståeligt. Desto mindre begripligt och förståeligt är att enligt den nya taxan kan abonnenter få godkänt undantag från delar av taxan men ändå tvingas betala fullt pris. Region Gotland måste jubla. Sommargästerna inte lika mycket.
Vad det handlar om är att möjligheten för sommarboenden att ta hand om sitt eget matavfall tas bort. Eller rättare sagt, möjligheten till egen kompost, så kallad hemkompostering finns kvar, efter ansökan till miljö- och hälsoskyddsnämnden till en kostnad av 824 kronor, men även om ansökan godkänns så innebär det inte att abonnenten befrias från att betala hämtningsavgift för matavfallet. I klartext: Region Gotland tvingar samtliga sommarboende att betala för hämtning av matavfall, även dem som efter ansökan hos miljö- och hälsonämnden godkänts för hemkompostering och således inte använder tjänsten som de betalar för. Med Region Gotlands godkännande.
Gotlands Allehanda belyste Region Gotlands goda sopaffär i en artikel den 4 april 2015. Carl Gustaf Werner är en av alla drabbade. Han tar hand om sitt matavfall själv, han har fått Region Gotland att avstå från att köra ut det förhatliga bruna kärlet men avgiften kommer han likväl att påföras. Region Gotland kommer således ta betalt av Werner för ett arbete de inte kommer att utföra. Och så undrar politiker i generellt lite till mans varför avståndet mellan de som bestämmer och de som berörs av besluten växer…
Region Gotland försvarar sin nya avfallstaxa och dess konstruktion med hänvisning till miljön. Men så länge soporna fortsätter att transporteras till fastlandet för hantering framstår det argumentet, oaktat de goda intentionerna, som tämligen konstruerat. I förhållande till en hushållskompost kan det inte vara mer miljövänligt att hämta soporna med bil och sedan transportera dem till fastlandet. Logiken ur ett brukarperspektiv saknas. Det är möjligt att miljökalkylerna blir bättre när avfallsanläggningen i Roma är klar, men det påverkar inte nutiden. Och det ändrar inte det faktum att man fortsätter, oaktat var soporna tas om hand slutligen, att ta betalt för en tjänst man inte utför beträffande de abonnenter som hemkomposterar.
Det är tydligt att en Sop-Kafka drabbat avfallstaxan. Byråkratin har slagit knut på sig själv i hopp om att styra medborgarna dit de vill. Men det skall vara lätt att göra rätt – inte bara lätt att betala. Och att ta ut en avgift för ett arbete som de facto inte utförs är inte rätt. Och ännu mer fel blir det när man dessutom enligt taxan erkänner möjligheten för abonnenterna att göra jobbet själva genom hemkompostering. Inga miljöskäl i världen läker det felet.
Avfallstaxan i denna del handlar sannolikt mer om vad som är enklast att administrera för Region Gotland än vad som är bra för miljön. Översitteriet får sommargotlänningarna på köpet. Det är ju också ett sätt att välkomna dem på.