Lasarettet har ingen kiosk. Ingenstans för inlagda patienter eller deras besökare att köpa en tidning eller magasin, en ask choklad eller halstabletter, en dosa snus eller en skraplott.
Varför finns det ingen kiosk? Det beror på att Gotland har den rödgröna regim vi har.
Kort före maktskiftet 2010 införde den borgerliga regionledningen en utmaningsrätt. Den innebar inget tvång för regionen att lägga ut utmanade regionala verksamheter på entreprenad, men hugade företag och medborgare hade rätt att aktualisera frågan om de ansåg sig kunna driva verksamheten bättre och effektivare än Regionen.
Bland det första de rödgröna gjorde efter maktskiftet 2010 var att avskaffa utmaningsrätten. Därför hann det inte komma in så många utmaningar. Men en av de utmaningar som faktiskt inkom rörde kiosken på lasarettet, som då fortfarande existerade. Men det blev det inget med. Kiosken lades ner eftersom den gick med förlust för Regionen, efter att man ”försökt” lägga ut den på entreprenad via en upphandling med helt orealistiska villkor.
Vilka villkor? Jo, det går inte att försörja sig på en kiosk, om man även måste ta över de två som var anställda när Regionen drev den med stor förlust. Och kiosken skulle inte få sälja tobaksvaror. Men det ger ju inga intäkter att driva en kiosk som ett uppfostringsinstitut för vuxna människor.
De rödgrönas förståelse för företagande är på en helt rudimentär nivå. Ja jösses, strax efter maktskiftet 2010 skrev till och med regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) debattartikel i GA om hur han slagit upp ordet ”näringsliv” på wikipedia och upptäckt att även kommunala verksamheter kunde definieras som näringsliv. Inte undra på att det gick så snabbt att avskaffa utmaningsrätten och att driften av äldreboendet Pjäsen återkommunaliserades så snart man fick chansen.
Just utmaningsrätten – återinförandet av den – var ett av de förslag för ett bättre företagsklimat som Alliansen på Gotland (inklusive Kristdemokraterna) presenterade i går. Där listades också bland annat konkurrensutsättning och en positiv attityd till välfärdsföretag, så länge verksamheten motsvarar kvalitetskraven. Och den eftersläpande bygglovshanteringen, som fungerar som ett släpankare på alla försök att lyfta företagsklimatet.
Men jag tror inte heller man ska underskatta värdet av att ha en regionledning som har ett äkta engagemang för företagande, en positiv inställning och en grundläggande förståelse för hur viktigt det är. Det hjälper också säkert företagsklimatet om Regionen inte leds av partier som demoniserar välfärdsföretag. Eller försöker bortförklara en dålig ranking med att Gotlands företagare är ett ovanligt gnälligt släkte. Som när regionstyrelsens nuvarande ordförande Meit Fohlin i februari skulle kommenterade Svensk näringslivs senaste ranking av företagsklimatet i kommunerna, där Gotland hamnade på plats 257 av 290.
– Det där är ett index som inte säger så mycket. Gotland är en attraktiv plats att starta företag på. Företagandet är högst i landet och företagens lönsamhet ökar.
Så lätt går det inte att avfärda en ranking som bygger på företagarnas åsikter. Inte utan att avfärda även företagarna.