När förre statsministern och folkpartiledaren Ola Ullsten avled för drygt en vecka sedan gjorde vissa politiska kommentatorer jämförelser mellan det politiska läget då, när Ullsten var statsminister i slutet av 1970-talet, och nu. Efter Statistiska Centralbyråns (SCB) partisympatiundersökning som presenterades på tisdagen känns den jämförelsen relevant. Ullsten blev den 18 oktober 1978 statsminister, framröstad enbart av den egna partigruppens 39 mandat.
Eftersom det i Sverige råder negativt parlamentarism räcker det nämligen att riksdagen tolererar en regeringsbildare. Den gången lade S och C ned sina sammanlagt 215 röster. Därmed gick det inte att samla den aktiva majoritet som hade krävts för att inte släppa fram regeringen Ullsten.
SCB:s mätning pekar mot att blockpolitiken försvagas och att sittande regering kommer få det svårare att förlita sig på att få igenom sin budget. Även om det inte kommer bli tal om något regelrätt samarbete lär SD:s inflytande öka. Majoritetsregeringarnas tid är sedan länge förbi, men det är inte osannolikt att vi efter valet får en regering som får förlita sig på hoppande majoriteter..
S rasar med drygt fyra procentenheter till 28,3 procent jämfört med SCB:s novembermätning, SD går framåt nästan lika mycket (3,7 procentenheter) till 18,5 procent och Moderaterna ökar något (0,4 procentenheter) till 22,6 procent. Alliansen samlar 38,6 procent och S, MP och V, 40 procent. KD hamnar återigen klart under riksdagsspärren med 2,9 procent.
Oron på Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68 i Stockholm borde kunna gå att ta på vid det här laget. Genom att vrida sin migrations- och integrationspolitik 180 grader försökte man vinna tillbaka röster från SD. Det fungerade inte och försöken att tala om vinster i välfärden har inte satt något avtryck i debatten. Under de senaste 25 åren har Socialdemokraterna haft ett lägre valresultat än SCB:s sista mätning före valet. Det mesta talar alltså för att S går sitt sämsta valresultat någonsin till mötes.
Debatten har förts på Sverigedemokraternas planhalva där migration och integration hamnat högt upp på dagordningen. Det är en grundläggande orsak till att partiet är undersökningens vinnare. Med ett SD på uppemot 20 procent av rösterna förändras det politiska landskapet och styrningen av riket försvåras.
Allianspartierna kan heller knappast vara nöjda med att inte bättre ha klarat av att dra nytta av egeringens kräftgång i opinionen.
Trots en historiskt svag regering med tydliga interna splittringar ligger man 1,4 procentenheter efter de röd-gröna i SCB:s mätning. Det kan med stor sannolikhet innebära att alliansen har spelat ut sin roll.